Ordbok

Carl-Johan ”Caj” Bergmans hootsjärskå-glosor

Utgående från Cajs svarta anteckningshäfte nedtecknade i digital form av Magnus Gräsbeck, och därefter genomgångna tillsammans under många intressanta telefonsamtal 2019-2020.

A


Houtskärska Svenska Exempel

aadär andra tåmm aadär (de andra)

aales annorlunda

aandtrytin andtruten (mask.) fem/plur: aandtrytän ÄVEN: aandfådd(är)

(te) aangär sä (att) ångra sig

aarön i uttrycket gaang ett aarön (gång efter annan) aarön siidån (andra sidan)

aftås (i uttrycket eaftås) igår kväll

(te) agå (att) aga, agår, agå, ha agå

aktärspeil akterspegel

anin annan (mask.)

anän annan (fem.)

allå alfågel

aläina allena, ensam

anngaa angå he angaar, anjekk, angatt

apold/apåld/apäl apel håntänn apåldän

arrgas retas

asjälä analöppningen



B

baakveend(är) bakvänd, tvärtom

baakveent bakvänt, tvärtom

baakett efter, bakom, i bemärkelsen bli efter ”han blei mäir å mär baakett tåmm aadär”

baar barr (tallbaar, gränbaar)

bakett efter

barå bara

basåbaand en- eller grankvistar som man band ihop gärdesgård med (man värmde upp dem och vred dem för att inte skulle brista när man böjde dem)

bede be han bedär, baad, ha bett

beet bett ”betä bäit inga”

begriip begripa han begriipär, begreip, ha begripä

begår bägare hantett begårin, nagär begårär, tåmtess begårän

(te) bekå klibba he bekår, he bekå, he ha bekå

bess bässe, bagge

besväärlin besvärlig han e besväärlin, hon e besväärlän

betå toft avser fast toft, dvs. tvärgående bänk i båt

biilå bila (visst slags yxa) håntett biilån, maang biilår, tåmtäss biilåna

biirång byrå, skänk, skåp

bissäl betsel

bitte/bitti tidigt bitte (pos.), bittnan/bittegan (komp.), bittegast (sup.)

(te) blekå blinka ”han blekår me lamppån”, ”draajä blekå e vattne tå väiva in”

(te) blii bli bliir, bläi(v), ha blive

blikö mört

blinding ett slags broms (fluga) som biter blödande sår

(te) bliistär vissla bliistrar, bliistra, ha bliistra

(te) blåkå i uttrycket he blåkår (det snöar stora vita flingor)

bläik(är) blek

(te) bodå (att) borda (hjälpverb) ”han bodå (pres.), bode (imp.) ha joort ä”

(te) bolldär bullra bollrar, bollra, ha bollra

bonndå kärve håntett bonndån, tåmtess bonndåna

bossin bussig (mask.) fem.: bossän, neutr.: bosset

breed bräda, bräde ett breed/brääd, två breen, tåmtänn breenän, heed breedä (en bräda, många brädor, dessa brädor)

breeskå brådska

bråjyyft bråddjupt

brått bråttom

bräive(e) bredvid

bröms broms (stor fluga) hantänn brömsin, tåmtänn brömsan, maang brömsar

byykstrekk klädstreck

(te) brååk (att) bråka, gräla

(te) brååk iis (att) bryta sig fram genom isen med båt

båddå(r) stor ”han hadd in stoorär båddår mustaasj”

bågå båge hantänn bågån, två bågår, tåmtänn bågåna

(te) båkå (att) böka, bucka till, stångas, se även staangas

(te) båkäl (att) snava ”han båkkla på in stäin”

båkklå(r) otymplig

båkt bukt

(te) båkt (att) bukta

bålla ååv gick ner sig i isen

bårtkållra(r) förvirrad

bårå borra

bäit bete (för boskap)

bäit beta ”kydöna (korna) bäitar, bäita, ha bäita”

bäit agn (för fångstredskap)

(te) bäita (att) agna te bäita räivän)
(te) böig (att) böja böigär, böigd, ha böigt

bökklår otymplig

bõuk böka bõuka (bökade)

bõuv skalbagge, larv hantänn bõuvin, maang bõuvar, tåmtänn bõuvan

böväl böla bövla (bölade)

bõrö börja börjar, börja, ha börja

bõõlå börda

D

dagås dagas, börja ljusna

dagåtaalä i flera dagar, dag ut och dag in, ett otal dagar

diirippå tofsvipa

dootär dotter dootran miin (min dotter), döötråna hanses (hans döttrar)

draagtuut ventilation

(te) drikk (att) dricka drikkär, drakk, ha dråtje, e dråtjin/dråtjän/dråtjä

(he) driivär det regnar vid hård vind

(te) drypö idissla kydön/kooän drypjar, drypja, ha drypja

(te) dråpp (att) droppa

dråpå droppe

drååp foderbollen

dynghoopin gödselstacken

dynghööjin gödselstacken

dynnjå dynga

dyvin/dyvän duven, matt, dåsig (mask/fem)

dyynå dyna, kudde

(te) dågå (att) duga dågär, dåågd/döög, ha dågå

dåbbäl dubbel hån/tåmm veik sä dåbbäl

dåbblär dubbel han veik sä dåbblär

dåkaråt rysligt

dåålet dåligt

dååras reta, förarga

dååråt rysligt ÄVEN ryyslet

dig (obetonat) ”Ja seed jö ått dä!”

dåbbär flöte vid skötläggning ”Dåbbrin e dåbbelt så stoor som letån, e skarvin millan sjöötan”

däiltaa deltaga (böjning se taa)

du (obetonat) ”Braa att dö kåmmbär!”

dörö dörr se dõõr nedan

dõõr dörr dõõr, dõrän, dõråna

(te) donk (att) dunka

E

eblaand ibland

edagmårän i morse, se även e måröst/måräst

eegar ägare

eentreejin enträgen (mask.) fem. och plur.: eintreejän

eenviisär envis

einsaam(bär) ensam (attribut)

einsamin/einsamän ensam (predikativ)

ett efter i t.ex. tänk ett (tänka efter)

ett ett (i betonad form)

F

faang material som man behöver ”Ga uut e skoojin å skaff se faang te bååtbygge [t.ex.]”

(te) faang (att) fånga (åld.)

faasmå (åld.) farmor

(te) fall (att) falla falldär, foll, ha falle

fandes fanns

fassvar (åld.) farfar

feeg fick (åld.)

fekk fick (fortfarande i användning)

(te) fekt fäkta, stressa ”hån fekta åpp in” (hon stressade upp honom)

(te) ferr tell att flamma upp hastigt ”he ferra tell tå in sleengd på tårrvedin”

ferrår torr klenved av enris som användes vid svedning av fågel ÄVEN tände (besläktat med svenskans fyr och engelskans fire)

finö fena

fjäddrå fjäder

fjäräl fjäril

fjääl fjärde

fjä(ä)lndäil fjärdedel

fjä(ä)ling fjärding

flaat(är) platt, flat

fladdå tunn bit, skiva, kopannkaka ”läirfladdå”, ”en fladdå läir”

(te) fleet (att) fläta

fleetå fläta, kaffelängd (lång flätad bulle)

flonndrå flundra

flygö fluga håntänn flygön, tåmtänn flygöna, maang flygõr

flåddrån del av isbill

flååså skavblåsa

flååt flott

fläin svallis, isfläck t.ex. på en väg

fläir fler maang, fläir, fläirst (många, flera, flest)

flöit flöte

flöödvatän vatten på isen vid land när vattnet stiger

flöödär i uttrycket vattnä flöödär (sjövattnet stiger). Motsats: vattnä gaar uut (sjövattnet sjunker)

fnõuskå(r) lite tokig fnõuskå, fnõuskågan, fnõuskågast

foll(där) full även berusad, jfr. e fyllån (i fyllan)

(te) foodär (att) fordra

fool föra man foolar, foola, ha foola

fonndeer fundera

fräist iisin pröva isen

fröj frö fröje, fröjän

fålå fåle, föl

fårstå farstu

(te) fält (att) plöja ”han e uut på teigan å fältar”

(te) färdeer göra färdig

fästän trossen frammfästän, baakfässtän

(te) fääl lämna fotspår efter sig

fäälas färdas, åka fram

fäälå fotspår, fotavtryck

fäälå(r) färdig

fäärden färdig (femininum)

fäärdin färdig (maskulinum)

föle/fölö följa han/he/tåmm fööl (presens), han/he/tåmm fååld (imp.)

först första han först, han andra, han tride, fjääl, femt, sjett, sjuuond, åttånd, niiond, tiiond, elft, han tolft, trettånd...tjygönd, tjygöförst...

förstaa förstå han förstaar, förstoo, ha förstatt

G

galå gala toppin galå (tuppen gol)

gliipå glipa, springa

glypin glupsk (maskulinum) femininum: glypän

(te) glööm glömma

(te) gnavå (att) gnaga, gnava ”ekorin gnavår på kårttån”, ”bååtin gnavå moot brooän” ÄVEN skava: ”venstär tjengån gnavor”

gniistå gnista

(te) gorgäl gurgla

greip grep hantett greipin

griimå grimma

gronn grund ”han tjöörd på gronn” se även grynnå

gronnd(är) grund ”en laang å gronnd viik”, ”jer e gronnt jänn”

grynnå grynna ”ter e en grynnå mitt åt ströömin”

gråsoggå gråsugga

gröimå(t) grumlig(t)

gydong gudunge, guding ÄVEN gydöong

gårmå(r) oförsiktig, burdus

gåål gård, gärdesgård granngåålin (granngården)

gåån borta ”tå ve kååm tiid va än renn gåån”

H

haa ha(va) han/he/tåmm haar, hadd, ha have

(te) haald (att) hålla haaldär, holld, ha haalde

(te) haaldas hållas he haalds, he holldes, he ha haaldats

hahhl hassel håntänn hahhlän, tåmtänn hahhlåna

(te) haisk (att) slösa, öda

haar liten holme Nöleskärshaarin, Brokilshaarin, (hann-ord dvs. maskulinum)

hakå hake

hakön hakan (anat.) (håån-ord dvs. femininum)

hanses hans

hantesin den här (mask.)

hantett denna, den här (om maskulina, dvs. hann-ord)

hantänn den där (om maskulina, dvs. hann-ord)

harmoriiä (åld.) dragspelet (durspelet)

harå hare hantett harån, tåmtess haråna

harö litet skär t.ex. Harun (väster om Mossala) (håån-ord dvs. femininum)

(te) heend (att) hända heendär, heend, ha heent

(te) heend (att) hinna heendar, hänta/heenda, ha honne

heimstadd(är) hemmastad, hemvan

helsingbåkk fjolårsejderhane med halvtecknad fjärderskrud

henäs/henõrs hennes

hetett detta, det här

hetänn det där

(te) hevå(sä) häva (sig) han hävär, hoo/häävd, ha hävå, ex. ”hävå åpp sä”, ”hävå sonndär”, ”hävå sä åpp/neer”, ”hävå sä e fyllån”, ”han hoov sä folldär”

(te) hiim (att) vila, slöa hiimar, hiima, ha hiima

himlajäit enkel beckasin

hoggjäärnä stämjärnet

hoggståbb huggkubbe

honndspenå vagel i ögat

hoo hov framhooän, all hooåna

hykäl huvudduk, huckle ÄVEN hycklå

håggjäälin huvudgärden (kudde)

håntesön den här (fem.)

håntett denna, den här (om feminina, dvs. håån-ord)

håntänn den där (om feminina, dvs. håån-ord)

håål hål hetett hålä, tåmtess hålän, ”ä stoort håål”

hääh? (åld.) va sa?

häit(är) het

(te) häntt (att) hinna häntar, hänta, hann, ha honne, se ÄVEN heend

häpin/häpen häpen/häpna

häre härja

härmas härma, imitera

härransveip (dubbelt) halvslag

häälträä ok (på axlarna)

häälå axel ”han baar gõutin på häälåna”

(te) höig (att) öja höigär, höigd, ha höigt

höljå hölje

(te) hölö/hööl (att) hölja höljär, hööld, ha håålt, e hååld

höväl hyvel

höögfäälå(r) högfärdig

höögvatän högvatten

höötär blåstång

I

iidas idas iss inga, iddest inga, ha inga iidast

iihålin / iihålän / iihålet ihålig / ihåligt

iihölin se iihålin

iistadin istadig (mask.) feminium: iistadän

iivrå(r) ivrig

illjäälå(r) som inte hålls innanför stängslet

illvaald(är) reserverad, misstänksam

illvädär busväder

ilsjet sjukt, ont, varigt

ilsjin ilsken, arg (mask) femininum: illsjän

(te) ilskas infekteras, varas

ilskå raseri

indäil en del, somliga, se även såmmbäl

indär inre

inga inte

innan före, innan

innanfõrõ innanför

intnaanteng ingenting

irrt irritera ”hån irtta åpp in, så in bläi åppirtta”

J

jeeg gick (åld.)

(te) jäähl (åld.) bygga järdesgård, gärda

jekk gick (fortfarande i användning)

jers gärs

jiin gena (han jiina jenåm skoojin)

(te) jild gilla, godkänna jilldar, jillda, ha jillda, e jilldär ”får sii åm in jilldar hetett”

jonga kornbixtra

joon hjon, person ä joon

jysåm liksom

jäärnstaanjän järnspettet

jool(än) jord(en)

joomb(är) ljummen

juug ljuga han juugär, löög/jöög, ha lyje

juushyvö ljushuvud, geni

(te) juut (att) gjuta juutär, jööt, ha jyte, e jytin/jytän

juutå glänta ”en juutå e skoojin” (en glänta i skogen) ÄVEN glänttå

jynåm genom ÄVEN jynöm

Jyss smeknamn för Janne

jyyft djupt ÄVEN jyypt

(te) jåms prata strunt

(te) jårr prata strunt

jårrpong struntpratare

järeslöös(är) utan arbete, sysslolös

(te) jäil (att) gäla, ta ut gälarna

jäilår fiskrens (det man får i handen när man rensar t.ex. strömming)

jännjes mee längs med numera oftare laangsett/laangsååt

järsgåål järdesgård

(te) järå (att) göra jäär, joord, joort

(te) jätå (att) gitta, idas, unna, han jätär, gaat, ha jätå. ”han gaat int” (unnade inte) se även iidas

(te) jätå (åld.) (att )gitta ”ja jätär inga järå”, ”han gaat inga gärå e”

(te) jävå giva, ge jävär, gaav, ha jive, jävv!

(te) jävå ett (att) medge ”Ja jevär ett att ja hadd fäil”

jääl omgärda, inhägna

(te) jöljas (att) spy, kräkas

jölpän hjälpen ”takk för jölpän”

(te) jölp (att) hjälpa han jölper, jölpt, ha jölpt, blei jölptär

K

kaald(är) kall kaald(är) (pos.), kaaldan (komp.), kaaldast (sup.)

kaaldmuur brandvägg

kaamb kam, kamma

kaitån kajutan

kalkgåbb kalkkummel

kitå kittla

kleen kläder kleenän (kläderna)

kleiv liten däld mellan två bergknallar

klemp klimp ”dö e än riktän goldklemp”

kleskååp garderob, klädskåp

klifft klippte

(te) kliiv kliva kliivär, kläiv, ha klive

klinkkå klinka

klonk klick, klunk ”in klonk smöör”, ”fösjta klontjin smakår best”

(te) klonk klunka, skumpa ”tjerrån klonka tå eina juulä va toomt”

(te) klyyv klyva klyyvär, klööv, klyve

klåbbå klubba

klått kleta

klåttå(r) kletig

kläinär klen, smal

kläiv klev, liten däld mellan bergknallar

(te) klöim smeka, klema

(te) klöis (att) klösa klöisär, klösa, ha klöist ÄVEN tåmm klöises

klövv klöv vennstär framklövvin, all klövvan

(te) knepå (att) knulla

(te) kniip knipa kniipär, kneip, ha knipe

kniipesgåbb kniphane

kniipeshåna kniphona

kniipestjärng kniphona

kniipå knipa (sjöfågeln)

knuuv kulle

(te) knyys (att) knysta ”han knyyst int naa” (han sade inte ett knyst)

(te) knådå knåda

knåpå (påå) knåpa (på), småsyssla

(te) knårr i uttrycket knorr åpp sä (få knorr på sig)

kobäinä kofoten (dvs. verktyget kofot)

(te) kokks (att) skygga ”hesstin koksa för årrmin”

(te) kolltalå prata omkull

(te) konå kunna kann, konnd, ha konna

kreesmagå(r) kräsen

(te) kresän (att) kristna, döpa

kro(o)kå krokig

(te) kräväl (att) krypa, kravla

(te) kräkå (att) krypa på knä han kräkär, kraak, ha kritjä

krääk kreatur, boskap kräätjän (kreaturen, boskapen)

(te) krömp (att ) krympa krömpär, krömpt, ha krömpt, e krymptär

(te) kröväl (att) kräla

kvars (åld.) vem, vems ”Kvars flikk je tuu?”

kveeldin kvällen

kveeldssitö kvällsarbete inomhus

kvehje (åld.) vässa ”han stoo å kvehhja liian”

kvess vässa ÄVEN vess, ”han ha kvesst liian ryyslet vass”

kveså viska se även kvisk

kvellå klinka

(te) kviil (åld.) vila ÄVEN kviilas

(te) kvisk viska ÄVEN kveså, visk

kvistin (förstu)kvisten

kväim (åld.) vem

kväärn kvarn

kväärnstäin kvarnsten

kydölallå kopannkaka, koskit

kydösjällå koskälla

kykös någon som inte får det gjort som han ämnat, som har tummen mitt i handen ”in tålintänn kykös som tuu”

kymen kummin

kymin/kymän kommen (mask/fem)

(te) kåbb reglera djupet på skötarna vid skötläggning

kåbbår (vissa) flöten leet och däbbär utgör tillsammans kåbbåna

kådd kudde, dyna hantett kåddin = denhär kudden

kåddan kuddarna ÄVEN de dynor i ett seldon som avlastade trycket på hästryggen

kåkkå, nätekåkkå nätflöte se även flöit, nätåflöit

kålåpåjk(ar) halstrad strömming

kåmmbäl kummel

(te) kåm sä förö komma sig för

(te) kåmå (att) komma han kåmbär, kååm, ha kyme/kåme, e kymin/kåmin ”hån va väälkymän”

kårt ååv korta av

kårtå kotte

(te) köim klåpa, vara valhänt, göra fel av misstag

köimå(r) fumlig, tafatt, klumpig, som gör saker och ting på tok

L

laag du borde kunna göra det bättre i uttrycket ”dö taar laag te järå ä bätär”

laandkallan is som ligger på land i strandkanten

laangraandå(r) långrandig, enformig

laangräiv långrev ”ja leed uut laangräivin e måröst”

langnå(r) med läggning för något visst, t.ex. sjöötlangnår

laangåsenn längesedan

leegär lägre lååg, leegär, leegst

leet flöte vid skötläggning håntett letån, tåmtess letåna

(te) legg lägga leggär, leed, ha lakt, e laggd(är)

(te) legg ååv lägga iväg, fara, gå sin väg

leig leja, han leiger, leigd, ha leigt han leiger, leigd, ha leigt, ”egåår leigd in in aarön dreeng”

lejsaamt ledsamt

(te) letå låta letär, läät/lätt, ha letå, ”hetänn kann dö letå vaa”

(he) levär villt det lever om, stormar

(te) liikän likna han liiknar, liikna, ha liikna

liivstyck livstycke, korsett

(te) likö (att) läcka lekär, laak, ha litjä/lääkt se läkå

(te) link (att) halta

lisså ögla ÄVEN ögglå

(te) lofs (att) lufsa, småspringa

(te) logg (att) lugga

longn(är) lugn

(te) loo lova, styra båt upp mot vinden looar, looa, ha looa

(te) loom (att) lomma, gå sakta

luukå lucka

luura titta i smyg

luuras bedra

(te) lyydas (att) lyssna lyss, lyddes, ha lyydats, ”ja lyss alldär på Radio Vega”

lydin luden (mask.) fem/plur.: lydän, neutr.: lydet

lyftå lykta

lykk-knuut öggelknut

lykkå lycka

lyttjä ögla ÄVEN ögglå

lyyslamppå ficklampa

lådd ludd

låddåt luddigt

lågå låga

låkkt(än) lukt(en)

(te) låkkt (att) lukta

låkt lukt ”håntett låktän kan ja inga tålå”

(te) låkt lukta ”jer låktar sjiit jänn”, ”ja mått låkt åmm he ä färskt hälldär int”

(te) lånk lunka

lårrv odåga ”in riktin lårrv ee in, hantenn sjiitstövlin”

lårrvå(r) lurvig

lååk lock hetenn låtjä, tåmtenn låtjän

låås lås

(te) lääs låsa

(te) lägg lägga läggär, leed/laa, ha lakt

(te) läik leka

läir lera ”Hån fassna me stövlåna e läirin”

(te) läit leta

(te) läkå (att) läcka läkär, laak, ha litjä se ÄVEN läkå

(te) läpje lapa läppjar, läppja, ha läppja

lässin ledsen han e lässin, hån e lässän, bådå tvåå e lässän

(te) lääs låsa ”han leesär dörän” ”hån leest dörän”

(te) löis (att) lösa ”han löist åpp knuutin”, ”hån löisär korsoord”

(te) lömn (att lämna) ÄVEN lemn

lõunsk(är) lömsk

löödå last i båt

lööparin löparen, som drog runt lööparstäinin (den av de två kvarnstenarna som roterade)

löös(är) lös

löösteendär tandprotes

M

maang många håntänn gaangån, tåmtänn gaangona, neesta gaang, maang gaang

(te) marr klaga, knorra

(te)mass (att) dia

meeså(r) mesig

(te) mein (att) mena

(te) mekt (att) mäkta, orka, förmå

(te) mensk (att) minska

mesamå genast

minn men ÄVEN medan ”ve spääla koort minn(s) ve ventta”

minns medan se exempel för ’minn’ ovan

(te) mist tappa, mista

monn mun monndin (munnen)

moosmå mormor

moroot morot moröötär

mossvar (åld.) morfar

mottrå(n) mutter(n) een mottrå, tvåå mottrår, all mottråna

musiköir gehör

mursjõõrå spiskupa

myddjå mygga myggåna, ÄVEN myggå

mynningsladdar mynningsladdare, musköt

mysså mössa

mytjö mycket mytjö, mäir, mäirst

(te) måkå (att) mocka

(te) måmmbäl (att) mumla

mårän imorgon ÄVEN emårän

måränrådån morgonrodnaden

måröst/måräst i morse ”ja vakna bitte e måröst”

mårösdaag imorgon, se även (e) mårän

måså mossa

mååkar liten slägga hantänn mååkarin

mig (obetonat) se även määg

mäid med (på kälke/släde) ”hån eina mäidän e krokå”, ”han stoo baakpå mäidåna å styyrd”

mäining mening

mäininjän, män(n)es människa ÄVEN mänsjå/mensjå

märkväälåt märkvärdigt

(te) mäin (att) mena mäinar, mäina, ha mäina

määg mig (betonat) ”han frååga åt määg”, ”he va me määg såmm än villd jifft sä”

möilet möjligt möilet, möilnan, möilnast

möurå myra

N

nagär några nagär gaang, nagär styttjän

nainanin någon annan (mask.)

naänaarön någon annan (fem.)

(te) naså lukta i bemärkelsen lukta sig fram

natjin naken (maskulinum)

natjän naken (femininum)

natt natt håån natten, maang neetär, all neeträn

neeman närmare

neestan nästan

neevrå näver

nehhlå nässla håntänn nehhlån, tåmtänn nehhlona

nerppå(r) snorkig, arrogant

nersså(r) kinkig med maten

niig niga niigär, neig, ha niijä

nippå utslag, finne ”håån nippån siir inga riktet braa uut”

noot not plur nöötär

nuunan nu (betonat)

ny(y)fitjin nyfiken (maskulinum), ny(y)fitjän (femininum och pluralis) KOMP nyyfitjigan, SUP nyyfitjigast

nyssjades luggades ÄVEN loggades

nytjäl nyckel hantett nyckli(n) tåmtess nyjtelan

(te) nyyp nypa nyypär, nöip, ha nype

nåbb nubb flertal: nåbbår

(te) nåss (att) nå, räckas nåår, nåddes, ha nåtts

nåtåkneppar nötknäppare

nåår (åld.) när

nååt nöt än nååt, maang nötär, håntänn nåtän, tåmtänn nötträn

(te) näik (att) neka

näsö näsa

näteflöit nätflöte

nöitå enformig

nööt nöta, slita han nöitär, nött, ha nött

O

ofäälår ofärdig

ogglå uggla

ondje (åld.) under ÄVEN onnde,

ondärst underst

onnde under

ondelin underlig (mask.) fem: ondelän

ondelägg underlag

ontjät unket

oon ugn innanoonin (köksvrån, stället framför ugnen)

ool (åld.) ord heed oolä, tåmm oolän ”seed inga oole hälldär” (sade inte ett ord)

oräidåt oredigt

P

pisesmöurå ettermyra, pissmyra

paff papp (kartong) ”pafflådå”

pakk ett trycka, skuffa efter ÄVEN tåkk ett

papär papper

peelå pärla håntett peelån, tåmtess peelåna

peetå(r) petig

(te) pelå småknycka, smårycka (i fiskeredskap)

perttå pärta håntett perttån, tåmtess perttåna, ”ve tekkt taatjä me perttår”

piiskå piska mattpiiskå

(te) piisk (att) piska

pjekså pjäxa

pjykk liten hög

pjåålåt tokigt, pjåkigt

(te) pjäså fjäska, krångla, pjoska

pjäså fjäskig, pjoskig, tillgjord person

puppan börstvårtorna

(te) piip (att) pipa han piipär, peep, ha pipe

pölk kort rund träbit hantett pöltjin, tåmtess pölkan

pottra puttra ”He pottra i gryytåna, å tjärngåna pottra å, min karan kan noog potär tåmm mee”

potär smågräla tåmm potrar, pottra, ha pottra

(te) prädek (att) gräla upp ”tjärngåna prädeka på ongan – å på gåbban mee”

(te) präpäl prata snabbt och mycket präplar, präpla, ha präpla

pååtalå förmana, protestera ÄVEN pråtesteer

(te) påmp (att) pumpa

påmppå pump ”Håntett påmppån fongerar ryyslet braa”

påmppå pumpa (växt)

påså påse

(te) påtå påta, peta

pååflyjin påflugen (mask.) fem. och plur: pååflyjän

(te) pååstriid (att) bestrida, protestera ”nä-ä, pååstreid in, hetänn ha ja pååstride för laangå senn”

pååstridin snarstucken, påstridig ”hån va pååstridän”

R

raak, rakär rak

raderamsså radiramsa, utläggning ”häila raderamssån”

rankär rank, ostadig, instabil

(te) reet åpp (att) räta upp

refså räfsa ”håntett gaambäl refsån”

regäl regel (på dörr)

(te) reinjärå (att) rengöra

(te) rekk (att) räcka

(te) rekks (att) räckas he rekks, he rekktes, he ha rekkts

remså rimpa, remsa

rett rakt, rätt

rett maträtt ”daajins rett va klyvepäärån å salta abbår”

(te) riift rapa riiftar, riifta, ha riifta ”Förr e väälän skå man riift åm maatin va goo”

(te) riiv (att) riva riivär, räiv, ha rive

(te) rinn (att) rinna vatnä rinndär, he rann, he ha ronne

roiskå ruska en grännroiskå

rokäl ruckel, fallfärdig byggnad

ronnd, ronndär rund

roolin rolig (mask.) femininum: roolän

(te) roop ropa

ruuvå sårskorpa, skorv

(te) rydö (att) röja han rydjar, ryddja, ha ryddja

rygö råegg vid slipning ”man mått bryyn bårt rygön för te fåå kniivin riktet vass ÄVEN rååeddjin

ryssjå ryssja håntänn ryssjån, tåmtänn ryssjåna

(te) rådå (att) rodna i uttrycket he rådår (morgonen rodnar)

rågå råge ”måttä e rågå”

råkälhanå rackelhane

råmpdraajä den rem som går från selen till svansroten

råmppå(n) svans(en)

räidå reda ”åårdeng å räidå ska ä vaa”, ”ta räidå påå”

(te) räkän räkna

(te) ränn springa han ränndär, rännd, ha rännt

ränn redan

rännå ränna

rävän baken, röven

röbettå rödbeta

röistä takåsen

röiså röse, råsten ”Vann ä röisån naställ?”

röörå röra, kaos

S

saambäl samla

samå samma

(te) seemb/semå (att) simma han semm(b)år, håån semår, han/håån saam(b), ha semå/sime

sein sen han va säinär, håån va säin

seinan senare

selå sele

semppå simpa

(te) sess sätta sig ”han seddes” (han satte sig) ”Sess!” (Sitt ner!)

(te) sett sätta sätär, saat, satt

(te) sii se siir, sååg, ha sitt, ”dö e sedd(är)”

siistes här om dagen, häromsistens ”jer åm siistes”

sinö sena

sinöbaand gummiband

sist förra gången

sist åm daajin häromdagen jeråmsiistes (här för någon dag sedan)

(te) site sitta sitär, saat, ha site

(te) sjedå (att) sladda, vingla åt sidan, slingra

sjeeld(är) skild

(te) sjele (åt) skilja (åt)

sjenö skena (på räls) sjenör, sjenöna

sjeppå korg, skål, skeppa

sjiitstool wc-bytta

(te) sjikk skicka

sjervå skärva

(te) sjuut skjuta, skuffa sjuutär, skööt, ha skyte, e skytin/skytän

sjylldå(r) skyldig

sjytäl skyttel hantänn sjyttlin, tåmtänn sjyttlan, maang sjyttlar

(te) sjyyl (att) skyla, täcka över

(te) sjyym skymma

(te) sjäin springa (fort), skena

själlå skavblåsa som spruckit

sjärå skära sjäär, skaar, ha sköre

sjäråbreed skärbräde hetett sjäråbreede, tåmtess sjäråbreenän

(te) sjöit (att) sköta sjöötär, sjött, ha sjött

sjölv(är) själv

sjöskvalön strandvattnet ÄVEN sjöskvalä, straandsjölä

(te) sjöör fälla träd med yxa

skabbå piggvar, skabbflundra

(han) skapåsä (han) grimaserade

skatån trädtoppen

skavå skava

skollan skullen, vinden

skoolå stor skopa, skyffel håntett skoolån

skrakåtjärng skrakhona SE ÄVEN skrettjå

(te) skreek (att) skrika skreekär, skräik, ha skritje

(te) skreem skrämma skreemär, skreemd, skreemt, han blei skreemdär

(te) skreemas skrämmas

skreemå (fågel)skrämma

skrettjå skrakhona

(te) skriik skrika han skreekär, skreik/skreekt, ha skritjä

skriiv skriva han skriivär, skreiv, ha skrive

skrõuvlå(t) skrovlig(t), ojämnt

skvemp skvimpa, skvalpa, skvätta

skvettra kvittra ÄVEN kvettra

skytö anordning att skuffa, skotta med snööskytö, dyngskytö

skyym skum

(te) skyym skumma

skånkkå ben (anat.) vennster skånkån, bådå skånkkåna

skårppå skorpa

(te) skåtå (att) skotta skåtår, skåtå, ha skåtå

skåtä skottet, fördäcket (litet)

slaanå klent träd, slana

(te) slagg (att) slaska i uttrycket he slaggar

slantspeet (åld.) kaststpö

slarvå trasa

slarvå(r) trasig

slarvåt trasigt

slattrå(r) slattrig

sleddjå slägga

(te) sleep släpa

sleep släp

(te) slekk släcka han slekkär, slekkt, ha slekkt, e slytjin/hon e slytjän/he e slytjät

slekkt släkt ”he gaar e slekktän”

(te) sliit (att) slita sliitär, släit, ha slite

(te) slipp slipa ”ja måtta slipp liian”

slippå bryn, slipverktyg för lie

slitin sliten (mask.) Femininum/pluralis: slitän, neutr. slitet

(te) sloon ååv (att) mojna se även vakär ååv

slyyå vidja, slypiska

slåkän slockna

slytjin/slytjän slocknad ”lamppån e slytjän”

släik slicka han släikär, släikt (imp.), ha släikt ÄVEN släikas, släiktes

släim slem

släimå(r) slemmig

smiddjå smedja

smidestääd städ

(te) smiid (att) smida smiidar, smiida, ha smiida

smölö smula

snarväl prata strunt, prata på

(te) snees sätta på stör ”ve ha sneesa fäälåt nö” (vi har blivit färdiga med att lägga höet på stör)

sneeså höstör ”håntänn sneesån syydär, hån staar snett, tåmtess sneesåna staar rätt”

snettjå snäcka ÄVEN snekkå

snoo flå

snoorväivän näsan (humoristiskt)

(te) snorr (att) snurra, rotera

snåtä ansiktet

snäid sned ”huusä staar snätt”

snärp i uttrycket he snärppär tell (det blir kallare)

(te) snörö (att) spänna ihop han snäär, snaard/snörppa, ha snörppa

snärö snara

snörppå(r) snarstucken

snöör snöre

soggå sugga

sollin svullen (mask.) fem.+plur: sollän ”he ä sollet”

sonndär sönder söndra: heev sonndär

sollin svullen sollin, sollnan, sollnast, ÄVEN svollin, svälldär

spaak stör som används som hävstång

spa(a)k(är) lugn, tam

spadå spade hantett spadån, tåmtäss spadåna

(te) sparå spara

spegäl spegel spegglin, spegglan

speil spegel speilin, speilan

(te) spedå ut att spä, späda ut

spletär splitter

(te) sprekk (att) spricka sprekkär, sprakk, ha språtje, e språtjin/språtjän/språtje

spretjå spricka ”håntänn sprettjån bliir stõrr häila tiidin”

spröitå spretigt träd ”en jävla spröitå, hantänn tallin”, ”hantänn tallin e spröitår, min han andra e än spröitågan”

(te) spring (att) springa springär, spraang, ha spronnje

sprin(n)jå springa

sprytö klent träd gräänsprytö, tallsprytö

sprõutå(r) spretig

(te) staa stå staar, stoo, ha staje

staan stanna

staandarin (åld.) ståndaren (som hela kvarnen stod och vreds runt på)

staang stång håntänn staanjän, tåmmtänn steengrän (den där stången, de där stängerna)

(te) staangas (att) stångas ”åxin (tjuren) staangadest”, ”bessan (baggarna) staangadest”

staavär gärdesgårdens lodräta virke ”jevv hiid tåmtenn staavran” ”hantett staavrin e krokå, jevv in raakan ått må”

stabbå(r) styv, otypmplig

stankka stänka

stapäl stapel hantänn stapplin, tåmtänn stapplan

staavär stör hantänn staavrin, maang staavrar, tåmtänn staavran, se även sneeså

(te) steeng (att) stänga

(te) stikk (att) sticka stikkär, stakk, ha ståttje, e ståttjin/ståttjän ”han skreik såmm in ståttjin griis”

stikkå sticka

(te) sting stinga stingar, staang, ha stonnje, han ha blive stonnjin

stikksööm stickning hantett sticksöömin

straandsplitt strandskata

strekk sträck

strekkå sträcka

(te) strekk (att) skena, galoppera ”hesstin strekkt eveeg” se även sjäin

(te) stryyk (att) stryka stryykär, ströök, ha strytje

stråff ögla, stropp, hasp hantett stråffi(n), tåmtess stråffan

strååd strå ett strååd, hetänn strååde, maang stråån, tåmtänn stråånän

(te) ströid (att) strö ströidär, ströid, ha strött

strömmg strömming hantätt strömmjin, tåmtäss strömmgan, maang strömmgar

strööm strömt sund Armoströömin, Höpösströömin

(te) strööm (att) strömma

stykk stycke ett/maang stykk, hetätt styttjä, tåmtäss styttjän

styttjän stycken i bemärkelsen två, tre etc. stycken

stålp stolpe hantänn stålpin

(te) ståmp ååv göra till stumpar

stånkkå ämbar, pyts, stånka

(te) stårkän (att) storkna

stäik stek

(te) stäik steka

stäikpannå stekpanna

stäikströmg stekt strömming

stäinröiså stenröse ”ter e årrmar e håntänn stäinröisån”

ställ ställe

(te) ställ (att) ställa ställdär, ställd, ha ställt

(te) stöip (att) stöpa ”hann stöipär juus edaa, minn egåår va ä håån såmm stöipt”

(te) stöip i uttrycket he stöipär (det drar upp vatten genom isen)

(te) stöit (att) stöta

stöit stöt ”han fekk in elektris stöit”

(te) stölp (att) stjälpa han stölppär, stölpt, ha stölft, e stölpt(är)

stölpå ställe där båtarna lades med kölen upp till vintern

stõrtjå styrka

(te) stõuk (att) stöka

stövlå stövel håntett stövlån (denna stövel), tåmtess stövlåna (dessa stövlar)

(te) stöväl koll (att) snava ”han stövla koll”

suuden suden, båtens sida

(te) suug suga suugär, söög, ha syje

(te) svarå svara

(te) sveeng svänga

sveeng sväng ”han too in sveeng te Nääsbö”

svikkå dräneringstapp i båtbotten

svåålspeeldä ångspjället

(te) svävå bromsa med årorna

sydö! ser du!, ser man på!

(te) syyd (att) luta, stå snett, syda he syydär, he sydd, he ha syde

(te) sviim svimma

(te) syysäl syssla

(te) sådd (att) kleta, sudda såddar, sådda, ha sått, e såtta(r)

såmmbäl somliga, en del

såtett såhär

såtänn sådär

såådår agnar

sååld såll ”han lekär jö såmm ä sååld, hantett bååtin”

(te) sååld (att) sålla

såån son sånin minn (min son), sönän hanses (hans söner), maang sönär

säig seg, uthållig säig(är), säigan, säigast

(te) sägå säga sägär, seed, ha sagt, ÄVEN te säjj

(te säle) sälja han/tåmm/ve sääl, sååld, ha såålt

sig (obetonat)

säin sen säin, säinan, säinast

säinast senast se även siistes

säämbär sämre

sökän helgsöndag, söckenhelg

sölg sälg håntänn söljän, tåmtänn sölgåna

sölö sula en sölö, maang sölör, håntänn sölön, tåmtänn sölöna

sösåån såhär (åld.)

sööl dra ut på tiden, fördröja

(te) sööm (att) sy

T

taa ta(ga) han taar, too, ha taje

taamb(är) tam

taand tand tannän = tanden, teendrän = tänderna

taang tång

(te) talå tala, prata ”Kan dö talå hootsjärskå?”

(te) talå(s) vee prata med, talas vid

teerfõrõ därför ÄVEN tefõrõ, tertfõrõ (åld.)

teig teg hantänn teijin, tåmtänn teigän, fleir teigar

teigan tegarna, åkern ”Han boor tenn bakåmm teigan”

tekän tecken ”Snöödråpåna bloomar – he ä e tyydlet våårtekän!”

te(ll) till

teliika samtidigt

(te) temmbär timra han temmbrar, temmra, ha temmra

teppån andtäppa

teräss beredd, startklar, till reds

tettjån takfoten, takskägget

tiihhl tistel hantänn tiihhlin, tåmtänn tiihlan

(te) tjaas fösta undan

tjengå känga håntett tjengån

tjepp käpp hantänn tjeppin, tåmtänn tjeppan

tjerssåt oredigt ÄVEN klåddåt, råddåt

(te) tjetå tjata hon tjetår, tjätå, ha tjätå

tjiistå kista en tjiistå, två tjiistår, all tjiiståna

tjinkå kinkig

(te) tjetå gå på med samma sak han tjetår, tjetå, ha tjetå

tjykk konformigt föremål

(te) tjykk lura, titta fram tjykkar, tjykka, ha tjykka ”han tjykka bakåmm knuutin”

tjuurå(r) tjurig, envis

tjåkk(är) tjock

tjäftå(n) käft(en)

(te) tjäkäl vara besvärlig, sätta sig på tvären

tjäklå(r) besvärlig

tjäkö(n) käke(n)

tjärå tjära

tjärå(r) tjärad ”bååtin e tjärå”

tjärv kärve, se även bonndå

tjäräl kärl

tjääd kedja ”tjäädän e lika stark såmm han svaagast lentjin”

tollan årtullarna ”eina tållin e sonndär”

tong(är) tung tong, tynggär, tyngst

tongäl måne som går mot nedan

tongäljuusä månljus då månen går mot nedan

tookå