Ordbok
Carl-Johan ”Caj” Bergmans hootsjärskå-glosor
Utgående från Cajs svarta anteckningshäfte nedtecknade i digital form av Magnus Gräsbeck, och därefter genomgångna tillsammans under många intressanta telefonsamtal 2019-2020.
A
Houtskärska Svenska Exempel
aadär andra tåmm aadär (de andra)
aales annorlunda
aandtrytin andtruten (mask.) fem/plur: aandtrytän ÄVEN: aandfådd(är)
(te) aangär sä (att) ångra sig
aarön i uttrycket gaang ett aarön (gång efter annan) aarön siidån (andra sidan)
aftås (i uttrycket eaftås) igår kväll
(te) agå (att) aga, agår, agå, ha agå
aktärspeil akterspegel
anin annan (mask.)
anän annan (fem.)
allå alfågel
aläina allena, ensam
anngaa angå he angaar, anjekk, angatt
apold/apåld/apäl apel håntänn apåldän
arrgas retas
asjälä analöppningen
B
baakveend(är) bakvänd, tvärtom
baakveent bakvänt, tvärtom
baakett efter, bakom, i bemärkelsen bli efter ”han blei mäir å mär baakett tåmm aadär”
baar barr (tallbaar, gränbaar)
bakett efter
barå bara
basåbaand en- eller grankvistar som man band ihop gärdesgård med (man värmde upp dem och vred dem för att inte skulle brista när man böjde dem)
bede be han bedär, baad, ha bett
beet bett ”betä bäit inga”
begriip begripa han begriipär, begreip, ha begripä
begår bägare hantett begårin, nagär begårär, tåmtess begårän
(te) bekå klibba he bekår, he bekå, he ha bekå
bess bässe, bagge
besväärlin besvärlig han e besväärlin, hon e besväärlän
betå toft avser fast toft, dvs. tvärgående bänk i båt
biilå bila (visst slags yxa) håntett biilån, maang biilår, tåmtäss biilåna
biirång byrå, skänk, skåp
bissäl betsel
bitte/bitti tidigt bitte (pos.), bittnan/bittegan (komp.), bittegast (sup.)
(te) blekå blinka ”han blekår me lamppån”, ”draajä blekå e vattne tå väiva in”
(te) blii bli bliir, bläi(v), ha blive
blikö mört
blinding ett slags broms (fluga) som biter blödande sår
(te) bliistär vissla bliistrar, bliistra, ha bliistra
(te) blåkå i uttrycket he blåkår (det snöar stora vita flingor)
bläik(är) blek
(te) bodå (att) borda (hjälpverb) ”han bodå (pres.), bode (imp.) ha joort ä”
(te) bolldär bullra bollrar, bollra, ha bollra
bonndå kärve håntett bonndån, tåmtess bonndåna
bossin bussig (mask.) fem.: bossän, neutr.: bosset
breed bräda, bräde ett breed/brääd, två breen, tåmtänn breenän, heed breedä (en bräda, många brädor, dessa brädor)
breeskå brådska
bråjyyft bråddjupt
brått bråttom
bräive(e) bredvid
bröms broms (stor fluga) hantänn brömsin, tåmtänn brömsan, maang brömsar
byykstrekk klädstreck
(te) brååk (att) bråka, gräla
(te) brååk iis (att) bryta sig fram genom isen med båt
båddå(r) stor ”han hadd in stoorär båddår mustaasj”
bågå båge hantänn bågån, två bågår, tåmtänn bågåna
(te) båkå (att) böka, bucka till, stångas, se även staangas
(te) båkäl (att) snava ”han båkkla på in stäin”
båkklå(r) otymplig
båkt bukt
(te) båkt (att) bukta
bålla ååv gick ner sig i isen
bårtkållra(r) förvirrad
bårå borra
bäit bete (för boskap)
bäit beta ”kydöna (korna) bäitar, bäita, ha bäita”
bäit agn (för fångstredskap)
(te) bäita (att) agna te bäita räivän)
(te) böig (att) böja böigär, böigd, ha böigt
bökklår otymplig
bõuk böka bõuka (bökade)
bõuv skalbagge, larv hantänn bõuvin, maang bõuvar, tåmtänn bõuvan
böväl böla bövla (bölade)
bõrö börja börjar, börja, ha börja
bõõlå börda
D
dagås dagas, börja ljusna
dagåtaalä i flera dagar, dag ut och dag in, ett otal dagar
diirippå tofsvipa
dootär dotter dootran miin (min dotter), döötråna hanses (hans döttrar)
draagtuut ventilation
(te) drikk (att) dricka drikkär, drakk, ha dråtje, e dråtjin/dråtjän/dråtjä
(he) driivär det regnar vid hård vind
(te) drypö idissla kydön/kooän drypjar, drypja, ha drypja
(te) dråpp (att) droppa
dråpå droppe
drååp foderbollen
dynghoopin gödselstacken
dynghööjin gödselstacken
dynnjå dynga
dyvin/dyvän duven, matt, dåsig (mask/fem)
dyynå dyna, kudde
(te) dågå (att) duga dågär, dåågd/döög, ha dågå
dåbbäl dubbel hån/tåmm veik sä dåbbäl
dåbblär dubbel han veik sä dåbblär
dåkaråt rysligt
dåålet dåligt
dååras reta, förarga
dååråt rysligt ÄVEN ryyslet
dä dig (obetonat) ”Ja seed jö ått dä!”
dåbbär flöte vid skötläggning ”Dåbbrin e dåbbelt så stoor som letån, e skarvin millan sjöötan”
däiltaa deltaga (böjning se taa)
dö du (obetonat) ”Braa att dö kåmmbär!”
dörö dörr se dõõr nedan
dõõr dörr dõõr, dõrän, dõråna
(te) donk (att) dunka
E
eblaand ibland
edagmårän i morse, se även e måröst/måräst
eegar ägare
eentreejin enträgen (mask.) fem. och plur.: eintreejän
eenviisär envis
einsaam(bär) ensam (attribut)
einsamin/einsamän ensam (predikativ)
ett efter i t.ex. tänk ett (tänka efter)
ett ett (i betonad form)
F
faang material som man behöver ”Ga uut e skoojin å skaff se faang te bååtbygge [t.ex.]”
(te) faang (att) fånga (åld.)
faasmå (åld.) farmor
(te) fall (att) falla falldär, foll, ha falle
fandes fanns
fassvar (åld.) farfar
feeg fick (åld.)
fekk fick (fortfarande i användning)
(te) fekt fäkta, stressa ”hån fekta åpp in” (hon stressade upp honom)
(te) ferr tell att flamma upp hastigt ”he ferra tell tå in sleengd på tårrvedin”
ferrår torr klenved av enris som användes vid svedning av fågel ÄVEN tände (besläktat med svenskans fyr och engelskans fire)
finö fena
fjäddrå fjäder
fjäräl fjäril
fjääl fjärde
fjä(ä)lndäil fjärdedel
fjä(ä)ling fjärding
flaat(är) platt, flat
fladdå tunn bit, skiva, kopannkaka ”läirfladdå”, ”en fladdå läir”
(te) fleet (att) fläta
fleetå fläta, kaffelängd (lång flätad bulle)
flonndrå flundra
flygö fluga håntänn flygön, tåmtänn flygöna, maang flygõr
flåddrån del av isbill
flååså skavblåsa
flååt flott
fläin svallis, isfläck t.ex. på en väg
fläir fler maang, fläir, fläirst (många, flera, flest)
flöit flöte
flöödvatän vatten på isen vid land när vattnet stiger
flöödär i uttrycket vattnä flöödär (sjövattnet stiger). Motsats: vattnä gaar uut (sjövattnet sjunker)
fnõuskå(r) lite tokig fnõuskå, fnõuskågan, fnõuskågast
foll(där) full även berusad, jfr. e fyllån (i fyllan)
(te) foodär (att) fordra
fool föra man foolar, foola, ha foola
fonndeer fundera
fräist iisin pröva isen
fröj frö fröje, fröjän
fålå fåle, föl
fårstå farstu
(te) fält (att) plöja ”han e uut på teigan å fältar”
(te) färdeer göra färdig
fästän trossen frammfästän, baakfässtän
(te) fääl lämna fotspår efter sig
fäälas färdas, åka fram
fäälå fotspår, fotavtryck
fäälå(r) färdig
fäärden färdig (femininum)
fäärdin färdig (maskulinum)
föle/fölö följa han/he/tåmm fööl (presens), han/he/tåmm fååld (imp.)
först första han först, han andra, han tride, fjääl, femt, sjett, sjuuond, åttånd, niiond, tiiond, elft, han tolft, trettånd...tjygönd, tjygöförst...
förstaa förstå han förstaar, förstoo, ha förstatt
G
galå gala toppin galå (tuppen gol)
gliipå glipa, springa
glypin glupsk (maskulinum) femininum: glypän
(te) glööm glömma
(te) gnavå (att) gnaga, gnava ”ekorin gnavår på kårttån”, ”bååtin gnavå moot brooän” ÄVEN skava: ”venstär tjengån gnavor”
gniistå gnista
(te) gorgäl gurgla
greip grep hantett greipin
griimå grimma
gronn grund ”han tjöörd på gronn” se även grynnå
gronnd(är) grund ”en laang å gronnd viik”, ”jer e gronnt jänn”
grynnå grynna ”ter e en grynnå mitt åt ströömin”
gråsoggå gråsugga
gröimå(t) grumlig(t)
gydong gudunge, guding ÄVEN gydöong
gårmå(r) oförsiktig, burdus
gåål gård, gärdesgård granngåålin (granngården)
gåån borta ”tå ve kååm tiid va än renn gåån”
H
haa ha(va) han/he/tåmm haar, hadd, ha have
(te) haald (att) hålla haaldär, holld, ha haalde
(te) haaldas hållas he haalds, he holldes, he ha haaldats
hahhl hassel håntänn hahhlän, tåmtänn hahhlåna
(te) haisk (att) slösa, öda
haar liten holme Nöleskärshaarin, Brokilshaarin, (hann-ord dvs. maskulinum)
hakå hake
hakön hakan (anat.) (håån-ord dvs. femininum)
hanses hans
hantesin den här (mask.)
hantett denna, den här (om maskulina, dvs. hann-ord)
hantänn den där (om maskulina, dvs. hann-ord)
harmoriiä (åld.) dragspelet (durspelet)
harå hare hantett harån, tåmtess haråna
harö litet skär t.ex. Harun (väster om Mossala) (håån-ord dvs. femininum)
(te) heend (att) hända heendär, heend, ha heent
(te) heend (att) hinna heendar, hänta/heenda, ha honne
heimstadd(är) hemmastad, hemvan
helsingbåkk fjolårsejderhane med halvtecknad fjärderskrud
henäs/henõrs hennes
hetett detta, det här
hetänn det där
(te) hevå(sä) häva (sig) han hävär, hoo/häävd, ha hävå, ex. ”hävå åpp sä”, ”hävå sonndär”, ”hävå sä åpp/neer”, ”hävå sä e fyllån”, ”han hoov sä folldär”
(te) hiim (att) vila, slöa hiimar, hiima, ha hiima
himlajäit enkel beckasin
hoggjäärnä stämjärnet
hoggståbb huggkubbe
honndspenå vagel i ögat
hoo hov framhooän, all hooåna
hykäl huvudduk, huckle ÄVEN hycklå
håggjäälin huvudgärden (kudde)
håntesön den här (fem.)
håntett denna, den här (om feminina, dvs. håån-ord)
håntänn den där (om feminina, dvs. håån-ord)
håål hål hetett hålä, tåmtess hålän, ”ä stoort håål”
hääh? (åld.) va sa?
häit(är) het
(te) häntt (att) hinna häntar, hänta, hann, ha honne, se ÄVEN heend
häpin/häpen häpen/häpna
häre härja
härmas härma, imitera
härransveip (dubbelt) halvslag
häälträä ok (på axlarna)
häälå axel ”han baar gõutin på häälåna”
(te) höig (att) öja höigär, höigd, ha höigt
höljå hölje
(te) hölö/hööl (att) hölja höljär, hööld, ha håålt, e hååld
höväl hyvel
höögfäälå(r) högfärdig
höögvatän högvatten
höötär blåstång
I
iidas idas iss inga, iddest inga, ha inga iidast
iihålin / iihålän / iihålet ihålig / ihåligt
iihölin se iihålin
iistadin istadig (mask.) feminium: iistadän
iivrå(r) ivrig
illjäälå(r) som inte hålls innanför stängslet
illvaald(är) reserverad, misstänksam
illvädär busväder
ilsjet sjukt, ont, varigt
ilsjin ilsken, arg (mask) femininum: illsjän
(te) ilskas infekteras, varas
ilskå raseri
indäil en del, somliga, se även såmmbäl
indär inre
inga inte
innan före, innan
innanfõrõ innanför
intnaanteng ingenting
irrt irritera ”hån irtta åpp in, så in bläi åppirtta”
J
jeeg gick (åld.)
(te) jäähl (åld.) bygga järdesgård, gärda
jekk gick (fortfarande i användning)
jers gärs
jiin gena (han jiina jenåm skoojin)
(te) jild gilla, godkänna jilldar, jillda, ha jillda, e jilldär ”får sii åm in jilldar hetett”
jonga kornbixtra
joon hjon, person ä joon
jysåm liksom
jäärnstaanjän järnspettet
jool(än) jord(en)
joomb(är) ljummen
juug ljuga han juugär, löög/jöög, ha lyje
juushyvö ljushuvud, geni
(te) juut (att) gjuta juutär, jööt, ha jyte, e jytin/jytän
juutå glänta ”en juutå e skoojin” (en glänta i skogen) ÄVEN glänttå
jynåm genom ÄVEN jynöm
Jyss smeknamn för Janne
jyyft djupt ÄVEN jyypt
(te) jåms prata strunt
(te) jårr prata strunt
jårrpong struntpratare
järeslöös(är) utan arbete, sysslolös
(te) jäil (att) gäla, ta ut gälarna
jäilår fiskrens (det man får i handen när man rensar t.ex. strömming)
jännjes mee längs med numera oftare laangsett/laangsååt
järsgåål järdesgård
(te) järå (att) göra jäär, joord, joort
(te) jätå (att) gitta, idas, unna, han jätär, gaat, ha jätå. ”han gaat int” (unnade inte) se även iidas
(te) jätå (åld.) (att )gitta ”ja jätär inga järå”, ”han gaat inga gärå e”
(te) jävå giva, ge jävär, gaav, ha jive, jävv!
(te) jävå ett (att) medge ”Ja jevär ett att ja hadd fäil”
jääl omgärda, inhägna
(te) jöljas (att) spy, kräkas
jölpän hjälpen ”takk för jölpän”
(te) jölp (att) hjälpa han jölper, jölpt, ha jölpt, blei jölptär
K
kaald(är) kall kaald(är) (pos.), kaaldan (komp.), kaaldast (sup.)
kaaldmuur brandvägg
kaamb kam, kamma
kaitån kajutan
kalkgåbb kalkkummel
kitå kittla
kleen kläder kleenän (kläderna)
kleiv liten däld mellan två bergknallar
klemp klimp ”dö e än riktän goldklemp”
kleskååp garderob, klädskåp
klifft klippte
(te) kliiv kliva kliivär, kläiv, ha klive
klinkkå klinka
klonk klick, klunk ”in klonk smöör”, ”fösjta klontjin smakår best”
(te) klonk klunka, skumpa ”tjerrån klonka tå eina juulä va toomt”
(te) klyyv klyva klyyvär, klööv, klyve
klåbbå klubba
klått kleta
klåttå(r) kletig
kläinär klen, smal
kläiv klev, liten däld mellan bergknallar
(te) klöim smeka, klema
(te) klöis (att) klösa klöisär, klösa, ha klöist ÄVEN tåmm klöises
klövv klöv vennstär framklövvin, all klövvan
(te) knepå (att) knulla
(te) kniip knipa kniipär, kneip, ha knipe
kniipesgåbb kniphane
kniipeshåna kniphona
kniipestjärng kniphona
kniipå knipa (sjöfågeln)
knuuv kulle
(te) knyys (att) knysta ”han knyyst int naa” (han sade inte ett knyst)
(te) knådå knåda
knåpå (påå) knåpa (på), småsyssla
(te) knårr i uttrycket knorr åpp sä (få knorr på sig)
kobäinä kofoten (dvs. verktyget kofot)
(te) kokks (att) skygga ”hesstin koksa för årrmin”
(te) kolltalå prata omkull
(te) konå kunna kann, konnd, ha konna
kreesmagå(r) kräsen
(te) kresän (att) kristna, döpa
kro(o)kå krokig
(te) kräväl (att) krypa, kravla
(te) kräkå (att) krypa på knä han kräkär, kraak, ha kritjä
krääk kreatur, boskap kräätjän (kreaturen, boskapen)
(te) krömp (att ) krympa krömpär, krömpt, ha krömpt, e krymptär
(te) kröväl (att) kräla
kvars (åld.) vem, vems ”Kvars flikk je tuu?”
kveeldin kvällen
kveeldssitö kvällsarbete inomhus
kvehje (åld.) vässa ”han stoo å kvehhja liian”
kvess vässa ÄVEN vess, ”han ha kvesst liian ryyslet vass”
kveså viska se även kvisk
kvellå klinka
(te) kviil (åld.) vila ÄVEN kviilas
(te) kvisk viska ÄVEN kveså, visk
kvistin (förstu)kvisten
kväim (åld.) vem
kväärn kvarn
kväärnstäin kvarnsten
kydölallå kopannkaka, koskit
kydösjällå koskälla
kykös någon som inte får det gjort som han ämnat, som har tummen mitt i handen ”in tålintänn kykös som tuu”
kymen kummin
kymin/kymän kommen (mask/fem)
(te) kåbb reglera djupet på skötarna vid skötläggning
kåbbår (vissa) flöten leet och däbbär utgör tillsammans kåbbåna
kådd kudde, dyna hantett kåddin = denhär kudden
kåddan kuddarna ÄVEN de dynor i ett seldon som avlastade trycket på hästryggen
kåkkå, nätekåkkå nätflöte se även flöit, nätåflöit
kålåpåjk(ar) halstrad strömming
kåmmbäl kummel
(te) kåm sä förö komma sig för
(te) kåmå (att) komma han kåmbär, kååm, ha kyme/kåme, e kymin/kåmin ”hån va väälkymän”
kårt ååv korta av
kårtå kotte
(te) köim klåpa, vara valhänt, göra fel av misstag
köimå(r) fumlig, tafatt, klumpig, som gör saker och ting på tok
L
laag du borde kunna göra det bättre i uttrycket ”dö taar laag te järå ä bätär”
laandkallan is som ligger på land i strandkanten
laangraandå(r) långrandig, enformig
laangräiv långrev ”ja leed uut laangräivin e måröst”
langnå(r) med läggning för något visst, t.ex. sjöötlangnår
laangåsenn längesedan
leegär lägre lååg, leegär, leegst
leet flöte vid skötläggning håntett letån, tåmtess letåna
(te) legg lägga leggär, leed, ha lakt, e laggd(är)
(te) legg ååv lägga iväg, fara, gå sin väg
leig leja, han leiger, leigd, ha leigt han leiger, leigd, ha leigt, ”egåår leigd in in aarön dreeng”
lejsaamt ledsamt
(te) letå låta letär, läät/lätt, ha letå, ”hetänn kann dö letå vaa”
(he) levär villt det lever om, stormar
(te) liikän likna han liiknar, liikna, ha liikna
liivstyck livstycke, korsett
(te) likö (att) läcka lekär, laak, ha litjä/lääkt se läkå
(te) link (att) halta
lisså ögla ÄVEN ögglå
(te) lofs (att) lufsa, småspringa
(te) logg (att) lugga
longn(är) lugn
(te) loo lova, styra båt upp mot vinden looar, looa, ha looa
(te) loom (att) lomma, gå sakta
luukå lucka
luura titta i smyg
luuras bedra
(te) lyydas (att) lyssna lyss, lyddes, ha lyydats, ”ja lyss alldär på Radio Vega”
lydin luden (mask.) fem/plur.: lydän, neutr.: lydet
lyftå lykta
lykk-knuut öggelknut
lykkå lycka
lyttjä ögla ÄVEN ögglå
lyyslamppå ficklampa
lådd ludd
låddåt luddigt
lågå låga
låkkt(än) lukt(en)
(te) låkkt (att) lukta
låkt lukt ”håntett låktän kan ja inga tålå”
(te) låkt lukta ”jer låktar sjiit jänn”, ”ja mått låkt åmm he ä färskt hälldär int”
(te) lånk lunka
lårrv odåga ”in riktin lårrv ee in, hantenn sjiitstövlin”
lårrvå(r) lurvig
lååk lock hetenn låtjä, tåmtenn låtjän
låås lås
(te) lääs låsa
(te) lägg lägga läggär, leed/laa, ha lakt
(te) läik leka
läir lera ”Hån fassna me stövlåna e läirin”
(te) läit leta
(te) läkå (att) läcka läkär, laak, ha litjä se ÄVEN läkå
(te) läpje lapa läppjar, läppja, ha läppja
lässin ledsen han e lässin, hån e lässän, bådå tvåå e lässän
(te) lääs låsa ”han leesär dörän” ”hån leest dörän”
(te) löis (att) lösa ”han löist åpp knuutin”, ”hån löisär korsoord”
(te) lömn (att lämna) ÄVEN lemn
lõunsk(är) lömsk
löödå last i båt
lööparin löparen, som drog runt lööparstäinin (den av de två kvarnstenarna som roterade)
löös(är) lös
löösteendär tandprotes
M
maang många håntänn gaangån, tåmtänn gaangona, neesta gaang, maang gaang
(te) marr klaga, knorra
(te)mass (att) dia
meeså(r) mesig
(te) mein (att) mena
(te) mekt (att) mäkta, orka, förmå
(te) mensk (att) minska
mesamå genast
minn men ÄVEN medan ”ve spääla koort minn(s) ve ventta”
minns medan se exempel för ’minn’ ovan
(te) mist tappa, mista
monn mun monndin (munnen)
moosmå mormor
moroot morot moröötär
mossvar (åld.) morfar
mottrå(n) mutter(n) een mottrå, tvåå mottrår, all mottråna
musiköir gehör
mursjõõrå spiskupa
myddjå mygga myggåna, ÄVEN myggå
mynningsladdar mynningsladdare, musköt
mysså mössa
mytjö mycket mytjö, mäir, mäirst
(te) måkå (att) mocka
(te) måmmbäl (att) mumla
mårän imorgon ÄVEN emårän
måränrådån morgonrodnaden
måröst/måräst i morse ”ja vakna bitte e måröst”
mårösdaag imorgon, se även (e) mårän
måså mossa
mååkar liten slägga hantänn mååkarin
mä mig (obetonat) se även määg
mäid med (på kälke/släde) ”hån eina mäidän e krokå”, ”han stoo baakpå mäidåna å styyrd”
mäining mening
mäininjän, män(n)es människa ÄVEN mänsjå/mensjå
märkväälåt märkvärdigt
(te) mäin (att) mena mäinar, mäina, ha mäina
määg mig (betonat) ”han frååga åt määg”, ”he va me määg såmm än villd jifft sä”
möilet möjligt möilet, möilnan, möilnast
möurå myra
N
nagär några nagär gaang, nagär styttjän
nainanin någon annan (mask.)
naänaarön någon annan (fem.)
(te) naså lukta i bemärkelsen lukta sig fram
natjin naken (maskulinum)
natjän naken (femininum)
natt natt håån natten, maang neetär, all neeträn
neeman närmare
neestan nästan
neevrå näver
nehhlå nässla håntänn nehhlån, tåmtänn nehhlona
nerppå(r) snorkig, arrogant
nersså(r) kinkig med maten
niig niga niigär, neig, ha niijä
nippå utslag, finne ”håån nippån siir inga riktet braa uut”
noot not plur nöötär
nuunan nu (betonat)
ny(y)fitjin nyfiken (maskulinum), ny(y)fitjän (femininum och pluralis) KOMP nyyfitjigan, SUP nyyfitjigast
nyssjades luggades ÄVEN loggades
nytjäl nyckel hantett nyckli(n) tåmtess nyjtelan
(te) nyyp nypa nyypär, nöip, ha nype
nåbb nubb flertal: nåbbår
(te) nåss (att) nå, räckas nåår, nåddes, ha nåtts
nåtåkneppar nötknäppare
nåår (åld.) när
nååt nöt än nååt, maang nötär, håntänn nåtän, tåmtänn nötträn
(te) näik (att) neka
näsö näsa
näteflöit nätflöte
nöitå enformig
nööt nöta, slita han nöitär, nött, ha nött
O
ofäälår ofärdig
ogglå uggla
ondje (åld.) under ÄVEN onnde,
ondärst underst
onnde under
ondelin underlig (mask.) fem: ondelän
ondelägg underlag
ontjät unket
oon ugn innanoonin (köksvrån, stället framför ugnen)
ool (åld.) ord heed oolä, tåmm oolän ”seed inga oole hälldär” (sade inte ett ord)
oräidåt oredigt
P
pisesmöurå ettermyra, pissmyra
paff papp (kartong) ”pafflådå”
pakk ett trycka, skuffa efter ÄVEN tåkk ett
papär papper
peelå pärla håntett peelån, tåmtess peelåna
peetå(r) petig
(te) pelå småknycka, smårycka (i fiskeredskap)
perttå pärta håntett perttån, tåmtess perttåna, ”ve tekkt taatjä me perttår”
piiskå piska mattpiiskå
(te) piisk (att) piska
pjekså pjäxa
pjykk liten hög
pjåålåt tokigt, pjåkigt
(te) pjäså fjäska, krångla, pjoska
pjäså fjäskig, pjoskig, tillgjord person
puppan börstvårtorna
(te) piip (att) pipa han piipär, peep, ha pipe
pölk kort rund träbit hantett pöltjin, tåmtess pölkan
pottra puttra ”He pottra i gryytåna, å tjärngåna pottra å, min karan kan noog potär tåmm mee”
potär smågräla tåmm potrar, pottra, ha pottra
(te) prädek (att) gräla upp ”tjärngåna prädeka på ongan – å på gåbban mee”
(te) präpäl prata snabbt och mycket präplar, präpla, ha präpla
pååtalå förmana, protestera ÄVEN pråtesteer
(te) påmp (att) pumpa
påmppå pump ”Håntett påmppån fongerar ryyslet braa”
påmppå pumpa (växt)
påså påse
(te) påtå påta, peta
pååflyjin påflugen (mask.) fem. och plur: pååflyjän
(te) pååstriid (att) bestrida, protestera ”nä-ä, pååstreid in, hetänn ha ja pååstride för laangå senn”
pååstridin snarstucken, påstridig ”hån va pååstridän”
R
raak, rakär rak
raderamsså radiramsa, utläggning ”häila raderamssån”
rankär rank, ostadig, instabil
(te) reet åpp (att) räta upp
refså räfsa ”håntett gaambäl refsån”
regäl regel (på dörr)
(te) reinjärå (att) rengöra
(te) rekk (att) räcka
(te) rekks (att) räckas he rekks, he rekktes, he ha rekkts
remså rimpa, remsa
rett rakt, rätt
rett maträtt ”daajins rett va klyvepäärån å salta abbår”
(te) riift rapa riiftar, riifta, ha riifta ”Förr e väälän skå man riift åm maatin va goo”
(te) riiv (att) riva riivär, räiv, ha rive
(te) rinn (att) rinna vatnä rinndär, he rann, he ha ronne
roiskå ruska en grännroiskå
rokäl ruckel, fallfärdig byggnad
ronnd, ronndär rund
roolin rolig (mask.) femininum: roolän
(te) roop ropa
ruuvå sårskorpa, skorv
(te) rydö (att) röja han rydjar, ryddja, ha ryddja
rygö råegg vid slipning ”man mått bryyn bårt rygön för te fåå kniivin riktet vass ÄVEN rååeddjin
ryssjå ryssja håntänn ryssjån, tåmtänn ryssjåna
(te) rådå (att) rodna i uttrycket he rådår (morgonen rodnar)
rågå råge ”måttä e rågå”
råkälhanå rackelhane
råmpdraajä den rem som går från selen till svansroten
råmppå(n) svans(en)
räidå reda ”åårdeng å räidå ska ä vaa”, ”ta räidå påå”
(te) räkän räkna
(te) ränn springa han ränndär, rännd, ha rännt
ränn redan
rännå ränna
rävän baken, röven
röbettå rödbeta
röistä takåsen
röiså röse, råsten ”Vann ä röisån naställ?”
röörå röra, kaos
S
saambäl samla
samå samma
(te) seemb/semå (att) simma han semm(b)år, håån semår, han/håån saam(b), ha semå/sime
sein sen han va säinär, håån va säin
seinan senare
selå sele
semppå simpa
(te) sess sätta sig ”han seddes” (han satte sig) ”Sess!” (Sitt ner!)
(te) sett sätta sätär, saat, satt
(te) sii se siir, sååg, ha sitt, ”dö e sedd(är)”
siistes här om dagen, häromsistens ”jer åm siistes”
sinö sena
sinöbaand gummiband
sist förra gången
sist åm daajin häromdagen jeråmsiistes (här för någon dag sedan)
(te) site sitta sitär, saat, ha site
(te) sjedå (att) sladda, vingla åt sidan, slingra
sjeeld(är) skild
(te) sjele (åt) skilja (åt)
sjenö skena (på räls) sjenör, sjenöna
sjeppå korg, skål, skeppa
sjiitstool wc-bytta
(te) sjikk skicka
sjervå skärva
(te) sjuut skjuta, skuffa sjuutär, skööt, ha skyte, e skytin/skytän
sjylldå(r) skyldig
sjytäl skyttel hantänn sjyttlin, tåmtänn sjyttlan, maang sjyttlar
(te) sjyyl (att) skyla, täcka över
(te) sjyym skymma
(te) sjäin springa (fort), skena
själlå skavblåsa som spruckit
sjärå skära sjäär, skaar, ha sköre
sjäråbreed skärbräde hetett sjäråbreede, tåmtess sjäråbreenän
(te) sjöit (att) sköta sjöötär, sjött, ha sjött
sjölv(är) själv
sjöskvalön strandvattnet ÄVEN sjöskvalä, straandsjölä
(te) sjöör fälla träd med yxa
skabbå piggvar, skabbflundra
(han) skapåsä (han) grimaserade
skatån trädtoppen
skavå skava
skollan skullen, vinden
skoolå stor skopa, skyffel håntett skoolån
skrakåtjärng skrakhona SE ÄVEN skrettjå
(te) skreek (att) skrika skreekär, skräik, ha skritje
(te) skreem skrämma skreemär, skreemd, skreemt, han blei skreemdär
(te) skreemas skrämmas
skreemå (fågel)skrämma
skrettjå skrakhona
(te) skriik skrika han skreekär, skreik/skreekt, ha skritjä
skriiv skriva han skriivär, skreiv, ha skrive
skrõuvlå(t) skrovlig(t), ojämnt
skvemp skvimpa, skvalpa, skvätta
skvettra kvittra ÄVEN kvettra
skytö anordning att skuffa, skotta med snööskytö, dyngskytö
skyym skum
(te) skyym skumma
skånkkå ben (anat.) vennster skånkån, bådå skånkkåna
skårppå skorpa
(te) skåtå (att) skotta skåtår, skåtå, ha skåtå
skåtä skottet, fördäcket (litet)
slaanå klent träd, slana
(te) slagg (att) slaska i uttrycket he slaggar
slantspeet (åld.) kaststpö
slarvå trasa
slarvå(r) trasig
slarvåt trasigt
slattrå(r) slattrig
sleddjå slägga
(te) sleep släpa
sleep släp
(te) slekk släcka han slekkär, slekkt, ha slekkt, e slytjin/hon e slytjän/he e slytjät
slekkt släkt ”he gaar e slekktän”
(te) sliit (att) slita sliitär, släit, ha slite
(te) slipp slipa ”ja måtta slipp liian”
slippå bryn, slipverktyg för lie
slitin sliten (mask.) Femininum/pluralis: slitän, neutr. slitet
(te) sloon ååv (att) mojna se även vakär ååv
slyyå vidja, slypiska
slåkän slockna
slytjin/slytjän slocknad ”lamppån e slytjän”
släik slicka han släikär, släikt (imp.), ha släikt ÄVEN släikas, släiktes
släim slem
släimå(r) slemmig
smiddjå smedja
smidestääd städ
(te) smiid (att) smida smiidar, smiida, ha smiida
smölö smula
snarväl prata strunt, prata på
(te) snees sätta på stör ”ve ha sneesa fäälåt nö” (vi har blivit färdiga med att lägga höet på stör)
sneeså höstör ”håntänn sneesån syydär, hån staar snett, tåmtess sneesåna staar rätt”
snettjå snäcka ÄVEN snekkå
snoo flå
snoorväivän näsan (humoristiskt)
(te) snorr (att) snurra, rotera
snåtä ansiktet
snäid sned ”huusä staar snätt”
snärp i uttrycket he snärppär tell (det blir kallare)
(te) snörö (att) spänna ihop han snäär, snaard/snörppa, ha snörppa
snärö snara
snörppå(r) snarstucken
snöör snöre
soggå sugga
sollin svullen (mask.) fem.+plur: sollän ”he ä sollet”
sonndär sönder söndra: heev sonndär
sollin svullen sollin, sollnan, sollnast, ÄVEN svollin, svälldär
spaak stör som används som hävstång
spa(a)k(är) lugn, tam
spadå spade hantett spadån, tåmtäss spadåna
(te) sparå spara
spegäl spegel spegglin, spegglan
speil spegel speilin, speilan
(te) spedå ut att spä, späda ut
spletär splitter
(te) sprekk (att) spricka sprekkär, sprakk, ha språtje, e språtjin/språtjän/språtje
spretjå spricka ”håntänn sprettjån bliir stõrr häila tiidin”
spröitå spretigt träd ”en jävla spröitå, hantänn tallin”, ”hantänn tallin e spröitår, min han andra e än spröitågan”
(te) spring (att) springa springär, spraang, ha spronnje
sprin(n)jå springa
sprytö klent träd gräänsprytö, tallsprytö
sprõutå(r) spretig
(te) staa stå staar, stoo, ha staje
staan stanna
staandarin (åld.) ståndaren (som hela kvarnen stod och vreds runt på)
staang stång håntänn staanjän, tåmmtänn steengrän (den där stången, de där stängerna)
(te) staangas (att) stångas ”åxin (tjuren) staangadest”, ”bessan (baggarna) staangadest”
staavär gärdesgårdens lodräta virke ”jevv hiid tåmtenn staavran” ”hantett staavrin e krokå, jevv in raakan ått må”
stabbå(r) styv, otypmplig
stankka stänka
stapäl stapel hantänn stapplin, tåmtänn stapplan
staavär stör hantänn staavrin, maang staavrar, tåmtänn staavran, se även sneeså
(te) steeng (att) stänga
(te) stikk (att) sticka stikkär, stakk, ha ståttje, e ståttjin/ståttjän ”han skreik såmm in ståttjin griis”
stikkå sticka
(te) sting stinga stingar, staang, ha stonnje, han ha blive stonnjin
stikksööm stickning hantett sticksöömin
straandsplitt strandskata
strekk sträck
strekkå sträcka
(te) strekk (att) skena, galoppera ”hesstin strekkt eveeg” se även sjäin
(te) stryyk (att) stryka stryykär, ströök, ha strytje
stråff ögla, stropp, hasp hantett stråffi(n), tåmtess stråffan
strååd strå ett strååd, hetänn strååde, maang stråån, tåmtänn stråånän
(te) ströid (att) strö ströidär, ströid, ha strött
strömmg strömming hantätt strömmjin, tåmtäss strömmgan, maang strömmgar
strööm strömt sund Armoströömin, Höpösströömin
(te) strööm (att) strömma
stykk stycke ett/maang stykk, hetätt styttjä, tåmtäss styttjän
styttjän stycken i bemärkelsen två, tre etc. stycken
stålp stolpe hantänn stålpin
(te) ståmp ååv göra till stumpar
stånkkå ämbar, pyts, stånka
(te) stårkän (att) storkna
stäik stek
(te) stäik steka
stäikpannå stekpanna
stäikströmg stekt strömming
stäinröiså stenröse ”ter e årrmar e håntänn stäinröisån”
ställ ställe
(te) ställ (att) ställa ställdär, ställd, ha ställt
(te) stöip (att) stöpa ”hann stöipär juus edaa, minn egåår va ä håån såmm stöipt”
(te) stöip i uttrycket he stöipär (det drar upp vatten genom isen)
(te) stöit (att) stöta
stöit stöt ”han fekk in elektris stöit”
(te) stölp (att) stjälpa han stölppär, stölpt, ha stölft, e stölpt(är)
stölpå ställe där båtarna lades med kölen upp till vintern
stõrtjå styrka
(te) stõuk (att) stöka
stövlå stövel håntett stövlån (denna stövel), tåmtess stövlåna (dessa stövlar)
(te) stöväl koll (att) snava ”han stövla koll”
suuden suden, båtens sida
(te) suug suga suugär, söög, ha syje
(te) svarå svara
(te) sveeng svänga
sveeng sväng ”han too in sveeng te Nääsbö”
svikkå dräneringstapp i båtbotten
svåålspeeldä ångspjället
(te) svävå bromsa med årorna
sydö! ser du!, ser man på!
(te) syyd (att) luta, stå snett, syda he syydär, he sydd, he ha syde
(te) sviim svimma
(te) syysäl syssla
(te) sådd (att) kleta, sudda såddar, sådda, ha sått, e såtta(r)
såmmbäl somliga, en del
såtett såhär
såtänn sådär
såådår agnar
sååld såll ”han lekär jö såmm ä sååld, hantett bååtin”
(te) sååld (att) sålla
såån son sånin minn (min son), sönän hanses (hans söner), maang sönär
säig seg, uthållig säig(är), säigan, säigast
(te) sägå säga sägär, seed, ha sagt, ÄVEN te säjj
(te säle) sälja han/tåmm/ve sääl, sååld, ha såålt
sä sig (obetonat)
säin sen säin, säinan, säinast
säinast senast se även siistes
säämbär sämre
sökän helgsöndag, söckenhelg
sölg sälg håntänn söljän, tåmtänn sölgåna
sölö sula en sölö, maang sölör, håntänn sölön, tåmtänn sölöna
sösåån såhär (åld.)
sööl dra ut på tiden, fördröja
(te) sööm (att) sy
T
taa ta(ga) han taar, too, ha taje
taamb(är) tam
taand tand tannän = tanden, teendrän = tänderna
taang tång
(te) talå tala, prata ”Kan dö talå hootsjärskå?”
(te) talå(s) vee prata med, talas vid
teerfõrõ därför ÄVEN tefõrõ, tertfõrõ (åld.)
teig teg hantänn teijin, tåmtänn teigän, fleir teigar
teigan tegarna, åkern ”Han boor tenn bakåmm teigan”
tekän tecken ”Snöödråpåna bloomar – he ä e tyydlet våårtekän!”
te(ll) till
teliika samtidigt
(te) temmbär timra han temmbrar, temmra, ha temmra
teppån andtäppa
teräss beredd, startklar, till reds
tettjån takfoten, takskägget
tiihhl tistel hantänn tiihhlin, tåmtänn tiihlan
(te) tjaas fösta undan
tjengå känga håntett tjengån
tjepp käpp hantänn tjeppin, tåmtänn tjeppan
tjerssåt oredigt ÄVEN klåddåt, råddåt
(te) tjetå tjata hon tjetår, tjätå, ha tjätå
tjiistå kista en tjiistå, två tjiistår, all tjiiståna
tjinkå kinkig
(te) tjetå gå på med samma sak han tjetår, tjetå, ha tjetå
tjykk konformigt föremål
(te) tjykk lura, titta fram tjykkar, tjykka, ha tjykka ”han tjykka bakåmm knuutin”
tjuurå(r) tjurig, envis
tjåkk(är) tjock
tjäftå(n) käft(en)
(te) tjäkäl vara besvärlig, sätta sig på tvären
tjäklå(r) besvärlig
tjäkö(n) käke(n)
tjärå tjära
tjärå(r) tjärad ”bååtin e tjärå”
tjärv kärve, se även bonndå
tjäräl kärl
tjääd kedja ”tjäädän e lika stark såmm han svaagast lentjin”
tollan årtullarna ”eina tållin e sonndär”
tong(är) tung tong, tynggär, tyngst
tongäl måne som går mot nedan
tongäljuusä månljus då månen går mot nedan
tookå tokig
traang(t) trång(t)
trapmppå pedal
treengas trängas
treheel trätapp vid båtbygge motsvarande nit
tridä tredje (se först)
triiroolin som gör sig lustig, komisk
trivin ivrig (mask.) femininum: trivän
troodå snedvirke på gärsgård
(te) truug mana på, truga
truutin truten ”Haald truutin!”
tryyntreed munstycke, holk
(te) tryyt ta slut, tryta tryytär, trööt, ha tryte
tråbbå trubbig han e tråbbå, hån e tråbbå
tråkå(r) tråkig ”in tråkår film”, ”än tråkå book”, ”tåmm tråkå böökrän”
tråkåt tråkigt, enformigt tråkåt, tråkågan, tråkågast
tråmbå trumma även i vegåtråmbå (vägtrumma)
tråssgåålin tröskeln
tråssroll trådrulle, trådspole
(te) träså träla, slita
trõug trög, sträv han e trõuger, hån e trõug, he e trõugt
tuu du (betonat) ”He braa att he ä tuu såmm kåmmbär” (se även dö)
tvä(ä)rt tvärt, med detsamma, se även mesamå
tyym tum
tyymin tummen
(te) tyyt (att) tuta
tyytå tuta
tå då, betonat: tåå ÄVEN i uttrycket ”min tåå så” (men då så!)
tåfflå toffel
tåft toft avser flyttbar toft, dvs. tvärbänk i båt. Fast toft: betå
(te) tåkk (att) att knuffa, skuffa ”Tåkk ett nö tå!” (Skuffa efter nu!)
tåle sådant, sådana
tåletett sådant här
tåletänn sådant där
tålin sådan (mask.) tålintett (mask.), tålintänn (sådan här)
tålän sådan (fem.) tåläntett (fem.), tåläntänn
tålåmood tålamod
tålåmoodå(r) tålmodig
tåmtett dessa, de här ÄVEN tomtess (åld.)
tåmtänn de där
(te) tångn (att) töja, sträcka, dra ut, se även töig
tääg dig (betonat) ”he e me tääg såmm ja talår” Se även dä
(te) töig (att) töja he töigär, he töigd, he ha töigt
tökän tecken
(te) tömmbär se temmbär
tönäl tunnel ”jinåm tönälin” ”jinåm tönnlan”, ”der e maang tönölar millan Ååbo å Helsingfårss”
(te) tõrk (åld.) torka han tõrkkar, tõrkka, ha tõrkka ÄVEN tårk (bland yngre folk)
tõrrstå törstig han e tõrrstår, hån e tõrrstå
tõrv töre
(te) tööm tömma töömbär, töömd, ha töömt
tövvlå(r) klumpig, otymplig
U
uuslet uselt
uurbläikt(är) urblekt
uurlakå(r) urlakad,urvattnad
uutvatän lågvatten
V
vaamb(än) vomm(en)
vaar varje
vaarsa upptäckte, märkte, varseblev
(te) vakt (att) blänga, stirra te vakt ett (att titta efter)
vakår vakare slag av flöte för fiskebragde
(te) vakär ååv (att) mojna, se även sloon ååv
valhentt(är) valhänt
valin valhänt (mask.) fem.: valän
(he) vankar (det) gäller
(te) vakän (att) vakna ”ja vakna bitte e moröst”
vankk vanka, strosa, gå sakta han vankkar
vann var ”Vann e dö?”
vann var(je) ”På vann siidå åm grinndin”, ”Han joord likadaant vann gaang”
vaandeera vardera
varaadär varandra
varaarön varannan ”Han joord ä barå varaarön gaang” ÄVEN varanin
varaaröt vartannat
varanin varannan
vatjin vaken (mask.) femininum: vatjän
vedåtreed vedträ
veend vända han veendär, veend, ha veent, e veendär
(te) vekk hugga hål, vak, i isen
(te) vekk väcka vekkär, vekkt, ha vekkt
(te) velå (att) vilja han vill, villd, ha velå
(te) vetå (att) veta han veit, visst, ha vetå
(te) viidär (att) vägra hann viidrar, viidra, ha viidra, ”Hesstin viidra gaa” ÄVEN väägär
vildbasår busunge, vildbasare
vilin, vilän duktig, rejäl, bra vilän, välkan, välkast
vile riktigt ”E dö vile viss?” (är du riktigt klok?), ”Han rännd vile jäävlåt riktet, han sjeina”
(te) vingäl vingla
vinttärsneerå kallperiod, köldperiod
vokksin vuxen (mask.) fem+plur: vokksän
vreed vred dörövreed (dörrvred)
(te) vrekå vricka (båten med en åra)
vräkå vräka han vrääkär, vrook ha vritje
vädärkväärn väderkvarn
(te) vägå väga he vägär, voog, ha vije/vidje ”Han voog så mytjö såmm in aldär hadd vije förr”
väim vem
(k)väims vems ÄVEN kvars (åld.)
väiv vev håntänn väivän, tåmtenn väivåna, maang väivår
(te) väiv (att) veva väivar, ha väiva
väle välja han vääl, veeld, ha veelt, e vaald(är)
värk virke hetett värtje
(te) värk värka
(te) vävå (att) väva ”hån saat å väävd på vävåstoolin”
(te) väägär (att) vägra se även viidär
(te) vööl (att) idas ”hån vööla inga egåår, å inga vöölar än mårän hälldär” ÄVEN iidas
Y
ypet öppet
ypin öppen (mask.) bårtjin e ypin, dörän e ypän, hålä e ypet
ytan utan
ytanfõrõ utanför
ytär yttre ytär å baak (fram och tillbaka) ”dörän slåår ytär å baak”
Yysk(är) vild, livlig yysk (pos.), yyskan (komp.), yyskast (sup.)
Å
åks tjur, (oxe) även om älg: ”in tålvtaggar jee in stoorär åks”
åpplyyst(är) upplyst
(te) årkkå orka han årkar, årka, ha årka
årkkå ork
årr orre årrtåpp, årrvenå
årrklå ulk, oxsimpa
åstaad iväg, åstad
åtär åter(igen)
åtär utter
åvånförö ovanför
åvånpåå ovanpå
åålaang avlång
ååbaarär holm kal holme
ååbäkäl klumpig person, åbäke ”Han jee ä jäävla åbäkäl”
ååbäklå(r) fumlig, klumpig
åår åra håntett åårän, tåmtess ååråna
ååtärhaald hålla tillbaka, hålla stängd
ååv av
ååvbrytin avbruten (mask.) femininum: ååvbrytän
ååvslaajin avslagen
ååvånsjuuk avundsjuk
ååvånsjuukå avundsjuka
ååvädärs(å)påå vindsidan i bemärkelsen ha vinden upp mot land
Ä
äinbåsk enbuske äinbåssjin (enbusken)
äinen enbusken
äinfårmå(t) enformig(t)
äinriis enris
äinå eniga
äinsamin ensam (se även ömsaandär)
ämän ämne ett ämän, två ämänän
(te) än(n)där ändra
Ö
ögglå ögla se även lisså
öikståkk ekstock
öirluur hörlur, hörapparat
öis ösa han öisär, öist, ha öist
öiskaar öskar
öitsjå eka
(te) ökk öka he ökkar, ökka, ha ökka
ömsaand(är) ensam
ömsåm turvis
överäins överens (se även äinå)