Än annårlonnda älgjakt
7. Än annårlonnda älgjakt.mp3Läsåstyttjä åmm älgjaktin e skrive ååv Magnus Gräsbeck å övärsett ååv Hootsjärskågruppin ve Houtskärs Kulturgille.
Berättarin: Jean-Erik Mattsson, Serafimus: Veli Nurmivirta,
Lenny: Thomas Gräsbeck, Börje: Stefan Karlgren
In sonnda e novemmbär jekk Leonard för första gaangån e tjörkan för skriftskoolan, å pappa Börje ååka mee. Ve ettiidin va tåmm tebaak, å skå jysst sess te bools å äät tå Börjes telefoon ringd.
”Ta framm byssån”, höördes in iivrå rösst. He va Styss Serafimus, Serafimus Jansson, höörd Börje. ”Ve haar in älgkalv jänn såmm kåmmbär semånd te edön siidå. Naain boole få skååt påå in.”
Å Serafimus beretta å svoor hörr naain e mittärsta älgjaktsgruppin hadd fått in dåålin träff för kalvin hadd håppa neer e diitjä jysst tå in skööt.
”Ja troor dåmm köima liite” seed Serafimus. ”Baar sä ååt såmm åmm dåmm alldär hadd sitt än bysså förr. Å så sjylld dåmm på diitjä.”
Å Serafimus fortsett: ”Ve kann noo kåmm övär te edön siidå, minn ä taar så leeng, så sjuut bårrt in barå. Han semmbär elaand ve båtösä ditt riktet jysst.”
”Jaha ... Ja höör åå mä sänn.” seed Börje, å så leed inn åå mäsamå.
Hann jekk jeenast ett älgbyssån å patroonär. ”Minn åmm ä finns fålk bakåmm” tenkt inn å too för sääkärheets skoll mee hagälbräkkån, Bajkalin, å ä paar skååt mä varghagäl. Rennd uut å håppa e biilin. Tå sjäina Lenny uut me foll faart å seed ”ja kåmmbär mee, ja.”
”Nå håpp inn tå”, seed Börje, å så tjöörd dåmm så kvikkt ä jekk neer te straandän.
Ve nedärr eendann åå Straandååkrin sååg dåmm älgkalvin kåmm rännand. Hann kååm emoot på höögär siidå åå veejin. Vattnä spretta å yyrd ronnt in å han rennd åpp moot byyjjin e foll faart. Börje staana tväärt, too älgbyssån fråån baakbentjin å steig uut. Fekk hasståt ii magasiinä, ladda å too stööd åå biiltatjä.
Minn älgkalvin hadd renn häntta såå laangt att Strandgård va e skåttlinjän. Lenny hadd märkt heed å sjikka uut hagälbyssån ååt Pappa, såmm leed neer älgbyssån på biiltaatjä å sleengd ii skååt e bräkkån. He va e sissta valeetin, för kalvin va neestan ytåmm skååthaald tå Börje brennd åå på 25-30 meetärs haald.
He too braa, å kallvin rennd inga na maang meetär innan in stölpt koll neestan på näsön.
Allt hadd gatt så kvikkt att Börje inga hadd häntta få älgfråssan alls, minn tå in jekk framm te äljin börrja järtta å klapp. ”Teer va ä, teer liddjär in.” Äljin va steindöödär. Börje too framm telefoonin å heendrän skakå.
”Ne kann kåmm ett in tå, för jänn liddjär in”, seed Börje. ”Ja stikkär in barå. Ve ä jänn på Straandååkrin.”
”Joo, ve e nesstan ve färrjån renn” seed Serafimus.
Å tjygö menuutär säinan kååm Serafiimus å jenge hansäs från mittärsta gruppin.
”Bruukar ne sikt på råmmppån? Hann kååm såmm in hadd eeld e aschålä”, helssa Börje tåmm.
”Så dö too in me hagälspruutån”, seed Serafiimus mäsamå.
”Hann hadd noo neestan eeld e baatjin” seed Börje å viisa på sååre jysst onnde råmmppån. ”Å ja vill inga hälldär veit veim ä vaa såmm sjööt.”
Kalvin sleepadäs te skokskannttin å Serafiimus knööt ä snöör ronnt veneeldä å ett ronnt eendtarrmin å så too mann uur.
”Minn veims ee in tå?” seed Lenny. ”Ee in vånn hälldär edär? He va jö tuu såmm sjööt in, Pappa, ska ä inga va tuu såmm ...”
”Nej, nej” seed Börje, ”he ä klaart att e ä deires.”
”Nå åmm dö tykkär såå så taar ve heim in å draar sjinne åå in. Va e ä te greel åmm,” seed Serafimus.
GLOSOR
In sonnda – en söndag
gaangån – gången; tsjörkan – kyrkan
naain – någon
semånd – simmande
te edön siidå – till er sida
Naain boole få skååt påå in – någon borde få skott på den
jysst tå in skööt – just då han sköt
köima – klåpade
seed – sade
alldär – aldrig
bysså – bössa, gevär
minn ä taar så leeng – men det tar så lång tid
båtösä – båthuset
så leed inn åå mäsamå – så lade han av (samtalet) med detsamma
hagälbräkkån, Bajkalin – hagelbössan (av märket Bajkal)
sjäina – sprang, skenade
hasståt – hastigt
heed – det (betonat)
he va e sissta valeetin – det var i sista ögonblicket
skååthaald – skotthåll
inga na maang – inte många
häntta – hunnit
älgfråssan – älgfrossan
teer va ä, teer liddjär in – där var det, där ligger den
jänn – här (i omedelbar närhet)
säinan – senare
råmmppån – svansen
aschålä – arslet, baken
dö – du (obetonat)
veim/kveim – vem
veneeldä – strupen
vånn hälldär edön – vår eller er
tuu – du (betonat)