Byggdalkå

”Nå minn förbaija, haar ne inga naa bätär te järå på Råmpdraajä?” seed Sigfrid å småskratta tå in såå Granholms kåmm neerför bakkan. Sigfrid va ränn på taatjä å mett å planeera. Taakstoolañ va åpp, å he va daks te legg fuktspärrin å onndeslaajä. ”Tö fåår taa tåmm tänn breenen mee, tåmm tänn råffa såmm liggär laangs me fööraröitjån. Minn dö fåår väle tään tåmm såmm e riktet krookå hälldär språttjän, indeil dågär inga för hetätt byddjä.”

Så Börje å göutan börja bärå breen. ”Vann ska dö haa dåmm?” roopa Micke. ”Nå tänn laangs me väddjän tänn ve yksän å vatepassä så ä gaar kvikkt te fåå åpp dåmm. Senn fåår dö sjikk åpp ein åå göutan,” foortsett Sigfrid åt Börje.

He börja kåmm mäir å mäir fålk. Kåmmönaalrååde kååm jemmt klåkkån tålv. Matjes Hilding fråån Höpös, Per-Erik Rosengren fråån Saartjät, å Knyss Reinholdt fråån Hönsnäs hadd jusst kyme tå Sååg-Janne fråån Tjitös donndra inn mä nyya fyyrjuulinjin sinn. Sisst kååm Grannas Karl-Alfred från Nääsbö. Hälldär neestan sisst, för sisst kååm såmm vaanlet kånnstnäärin Alexander Colliander rooandes övär viitjän.

”Nå gåbbar, veit ne va sälösna e för naa?” frååga Sigfrid.

He va inga riktet naain såmm svarå. Kåmmönaalrååde barå harkla sä hann å skreiv åpp naa på in brelapp.

Hilding, Karl-Alfred (såmm tåmm kalla för Kaffe) å Kåmmönaalråådä takkla kvikkt å vaant åpp på taakstoolan.

”Konstnäärin, kan dö sjikk åpp hanntänn rollan,” roopa Kaffe, å Alexander takkla åpp för stägån in biit me fuktspärrsrollan. ”Ve måst börö fråån hantett eendan så ve fåår jölp ååv väddrä. He kåmmbär te blakå mytjö edaa.”

”Nää, inga bliir ä na vädär edaa,” seed Sigfrid fråån aarön siidån taatjä. He va barå in liitin vädärpuust – in hiivar.

Arbäitä kååm egaang. Hilding seed alldär na mytjy, hann arbäita tyst. Såmårjesstin Alexander sååg påå hörr tåmm aadär joord å försöökt taa ett. Sigfrid viisa eblaand hörr ä skå järås.

”Dö fåår sååg åå eendan, heed såmm stikkär uut” hälldär ”på e tålä tänn ställ fåår dö slåå dåbbält spiik, fyyrtyymarär” hälldär ”tö såmm e nårrnävår, tö fåår sååg åå tänn neer e höörne” hälldär ”tö fåår taa åpp eina heftpistoolin, der e een på vann siidå ååv sirklin”.

“Vann e hel… e spiiklåådån. Hån lååg jusst jänn,” höördes än röst på saartjetskå neerefrån brekasån. ”He va samå saak förra gaangån. Jänn e Nääsbö finns ä tammefaan naain såmm äätär spiik ...”

”Hälldär ee ä konstnäärin såmm ha fått järnbrist?” skåjja Färj-Anders – fråån Saartjät hann mee.

”Ja vann leed ja nö spiikañ?” onndra Sigfrid. ”Hörrdö, e baakeendan på biilin minn liggär ä än ooöppna låådå me fyyrtyymarär. Öpän änn å ta hiid åt åss all!”

Å arbäitä foortsett.

”Va hadd dö för feil på traktårin e moröst? E ryyslet levärne,” seed Kommönaalrådä ååt Kaffe. Tåmm bodd neera varaadär. ”Hälldär prooa dö start trysskån?”

”Jo ja måtta lagå onndan tryskån liite uur veejin ...”

”Seed dö trysskån?” blaanda sä Reinholdt ii. Hann tänkt taa tillfällä e akt å berett han seinast vitsin: ”He va boondin å tjärnjän såmm foor te joolbruuksutställnenjän e Stockholm. Tåmm sååg på sjöördetryyskår, mäirst på skåjj. ’Hån e breid baakpåå håån tänn’ seed tjärnjen. ’He tjänns bekannt’ seed boondin å klappa tjärnjän siin på baatjin ... Nå, å senn på kveeldin så blei jö gobbin litä sinnar, litä e taajen, såmm man sägär, å klappa gumman siin på aktrin. Å he va heed hån hadd vänta på, så änn svarå derekt ’Inga veit ja åmm ja iss start häila trysskån barå för ätt ennda liität strååd,’ seed tjärnjän.”

He leid onndan å all triivdes å hadd roolet. Klåkkån seks ringd tjörkklåkkåna, he va hälgmålsringnenjän, å tå leed Hilding neer värktyjjän. Sigfrid å tåmm aadär joord liika.

All jekk inn e allmoogeseglaräns ryymä å seddes ronnt boolä. He fandest änn ööl för vaar å ein å liitä tell.

”Nä, ja blei å fonndeer på hetänn mä ’sälösna’”, seed Kåmmönaalrååde å harkla sä. ”Ve fåår noo klass ä e kategåriin spetsfundigheter à la Sigfrid. Ja skreiv åpp ä, å tå ja laas ä annsöläs märkt ja att he ä annsöläs annsöläs.” Å så foortsett in åt Alexander: ”De vill sejja baaklenges på hootjärskå.”