Tå häila byyji va ä häim
Läsåstyttjä åmm tå häila byyjin va ä häim e skrive ååv Siv Fagerlund å redisjeera ååv Magnus Gräsbeck.
Berättarin: ”Knyss” Ralf Högstrand, Farmor Tilda: Siv Fagerlund, Matilda: Billie Karlgren
Farmor Tilda, såmm bodd e lillstyvön på Rompdraajä tykkt åmm te berett, å Matilda, såmm va tålv år tykkt åmm farmor å jekk ofta tiid för te få sä än praatstonnd. Å farmor beretta hör ä va tå hån va liitän å vekst åpp:
”Tå ja va liitän”, konnd än säjj, ”så trodd all e byiji, e synnärhäit tjärnggåna, att så fort dåmm såg i liiti ong så skå i jär ill, å tåmm roopa liitä argsint: E dö jänn nö åtär, va ska dö nö hitt på? He va såmm åmm dåmm skå ha trott, att båånän inga va född te na ana såmm te jär ill, så tåmm jagå åås häila tiidi. Å sjölv hadd dåmm noog glöömt hör ä vaa te va båån. Mi int va ve rädd för tåmmtänn tjärnggåna å gåbbañ, ve argades teebak, å åmm ä va naai såmm va riktet argsintär så konnd ve vaa ganska ilak. He fanndes än tjärngg såmm allte själld, å så hitta ve i kveeld på, att ve skå knyyt i trååd fasst e fennsträ på huusä hänes, å så jöömd ve åås e skooji me tråådi me åås, å så hadd ve taje kåådå från treenän som ve gnäid på tråådi, å så bläi ä e ryyslet juud såmm höördes inn e huusä å tå tjärngjän kååm uut på trappån å roopa å skreekt så sååg än inga naai, för ve lååg e skooji å skratta å hadd roolet. Inga va ve jö snäll ve hälldär. Ne e illjäälå, seed dåmm, riktega illjäälsfoogdar!
Häila byiji va såmm ä ännda stoort häim, å ja jekk uut å inn e alla gåålar, å eblaand fekk ja maat, flesk å päärån, abbår å päärån, päärångröt hälldär beeså . He va jö krikstiid, man sparå allt, å beesån va gaambäl brökanttär som eblaand va liitä möulå, tåmm kooka dåmm te i grööt, å beeså va gått tykkt ja. Mi mamma tykkt int åmm, att ja ååt e byiji, hån seed ’tåmm kan jö troo, att ve inga haar maat jerhäim, tö fåår sluut åå te ga bårt å äät! Ja vill int höör na praat åmm att dö sjäinar å äätär allställ’ ...”
”Hadd ne inga na maat derheim tå, på hann tiidin” onndra Matilda.
”Jo he e klaart ve hadd. Mi ja jekk e alla fall å ååt...tåmm lagå bätär flesk å päärån ve Arves än såmm va mamma joord, mi he seed ja alldär ååt än.”
Å Fammå foortsett: ”Å he fanndes än tjärng såmm hadd fått karamällär från än dootär e Amereka, å he visst ja, så ja jekk tiid å försöökt va snäll å seed ’Hörr ee ä me tant Augusta e daag då? Värkkär dö naa e beinän?’ Hån höörd dåålet så ja måtta roop. ’Nämi ee ä tuu, din lilla sjetong som e jeer,’ seed Augusta, ’kåmm inn, kåmm inn, ska ve sii åmm ja haar naa e låådån’. Å så fekk ja i amerekakaramäll, å he va riktet julafftån te få i karamäll på hann tiidi ska ja säjj.
Mi äin gaang tänkt ja, tå dåmm allte sjäinar baakett mä så kan ja fil lika bra jööm mä riktet årdentlet nai daag, å he joord ja! Ja jöömd mä onnde i gamål bååt, å så lååg ja å väntta inn dåmm skå börö läit . Å he rekkt inga leeng förän nai roopa ’Tilda vann e dö, kåmm häim!’ Ja tykkt, att ä va roolet te höör hör dåmm läita, å tåmm roopa å roopa, å mitt e allt höörd ja att dåmm va fläir som läita, he va mamma å pappa å Kalle å Jenny å Armas å Alfhilda å Konrad som roopa å sjäina ’Mi inga ha än väl falle te sjöss’, hörd ja att mamma seed. Ja hadd vare bort ganska leeng, å nö bläi ja liitä rädd, va hadd ja ställt tell me, hör skå ja riktet vååg framm?”
Å Fammå leed efråån sä stickninjän å fonndeera på naanteng, min så foortsett än:
”Joo å senn höörd ja barå hörr mamma skreekt att ’Kåmm framm Tilda, åm dö ha dronkna ska dö fåå kring öirånän!’ Å så roopa ja liitä ynklet ’mamma, ja e jänn onnde bååti.’ Å tåmm förstoo, att ja hadd jöömt mä me fliit så ja fekk neestan kring öironän fasst ja int hadd dronkna.”
Fammå hadd åtär börja stikk.
”Så i daag bläi ja stoor flikk tå ja bläi kånfirmeera, tå ja slapp framm, såmm tåmm seed, å såmm tuu mee å snaart bliir Matilda, å tårr bakåmm öirånän, som dåmm å seed. Å nö börja tjärnggåna så småånengåm fonndeer åm ja hadd nai friiar, å åm ä va naai såmm va naa te haa, å åmm ja skå jifft mä, å åmm ja skå bli kvaar e byiji hälldär flytt tään, å åmm ja skå ha bröllåp tå ä bläi så dakks? Å bröllåp hadd ja, he hadd ja allte tänkt att ja skå haa, e tjörkkan me än fiin viit klening såmm byysömmerskan Anne hadd sööma åå ä gamålt tyyg såmm leeng hadd legå e mammas bruudtjiistån, å än bruudkroona såmm va lagå åå myrttänkviistar från tant Serafinas myrttän, som va stor såmm ä treed ...”
”Minn hörr vaa ä på bröllåpä senn baakett” frååga Matilda ootåålåt.
”Jo, he va ä stoort kalaas såmm rekkt tvåå dagår me mytjö maat, som byijins kalaaskåkk tant Hilda – me maang såmm jölpt tell – hadd åårdna åmm, å he va dans me Nandor å Spelmansjohn på draagspäl å fiool. Å ja tykkt ryyslet mytjö om farfar Johannes, såmm va häim från grannbyiji, å såmm dö ha sitt så tykkär ja åm i änn e daag såmm ee, ve ha vare jifft e femtte åår... He e laangå senn ä va bröllåp, tå va ja tjygötvåå år. Håppas att dö Matilda fåår ä lika braa liiv såmm ve ha have! Å va glaad, att dö ha fått vekks åpp e i liiti byy på laandä ter all bryyr sä åmm, å taar haand åmm varaadär.”
Ordförklaringar:
e – i
lillstyvön – lillstugan, undantaget
te – att (infinitvmarkör, t.ex. ’te håpp’ – att hoppa)
ä – 1. (obetonat) det 2. ett (obest.artikel)
tiid – dit: byiji(n) – byn
i(n) – en (maskulinum)
na ana – något annat
jär ill – göra illa, ofog
dö – du
jänn – här (i bestämd närhet)
båånän – barnen
jagå – jagade
mi(nn) – men
nai, naain – någon (maskulinum)
i(n) kveeld – en kväll
illjäälå – sådan som gör ofog
päärån – potatis
beeså – brödgröt
möulå – möglig
seed – sade
jerhäim – härhemma
sjäinar – springer
derhäim – därhemma
ve Arves – på gården Arvids. Ve betyder också ’hos’
nämi – nej men
sjetong – lilla rackare (ordagrant: skitunge)
jeer – här (i obestämd närhet)
baakett – efter, fil/väl – väl
läit – leta
he rekkt inga leeng – det tog inte lång stund
vann – var
leed – lade
naanteng – någonting