Daatårin

5. Daatårin.mp3

Läsåstyttjä åmm strömmgsmarknadin e skrive ååv Magnus Gräsbeck å övärsett ååv Hootsjärskågruppin ve Houtskärs Kulturgille.


Berättarin: Carl-Gustaf Öhman, Lenny: Thomas Gräsbeck, Börje: Stefan Karlgren, Xenia: Wilma Karlgren, Matilda: Billie Karlgren, Pelle Jansson: Magnus Gräsbeck, Anders Björklund: Jan Gräsbeck, Mamma Anki: Anne-Christine Jansson-Jhutti, Solveig Jansson-Björklund: Siv Fagerlund, Årmbacks Stina: Hagar Jörkell

Familjän Granholm hadd tjööpt han tride daatårin e familjäns hestorja. Tellåmee Pappa tyckt an gaambäl va alltför laangsaambär. Pappa va jö boond, å hann bruuka säj inn he viktågast reidskaape för in boond nöförtiidin e noog traktårin – neest baakett daatårin.


Han nyy daatårin va ååv tålin sårtt såmm man konnd bärå messä. Micke å Lenny börja mesamå öpän låådån e arbäitsryymä Pappas. He too inga leeng, å daanglin å näte va snaart insett. Matilda stoo ootåålå å vänta, hån villd gaa in på Twittrin å Fejsbootjän – Föysbootjän såmm Gaambälmommå seed – å talå åmm för tåmm aadär åm hann nyy daatårin, såmm va han bessta såmm fanndest te fåå.


”Nå inga hälldär,” freest Lenny, ”farssan ska jusst börö arbäit, å före heed ska ja ga inn på juutuub och höör på Kalssåns Pernilla.”


Micke seed jänn ska ä inga läikas, ”för ja mått betalå än räkkneng.” Å såå blei ä, å så kååm Pappa:

”Får ne egaang viidondrä? Braa Mikke, ja tänkt fil heed, att dö klaarar ååv tåletänn. Matilda gaa å säjj åt Mamma att ve kan järå beställninjän nuu på nätä."

”Va ska ne beställ?” frååga Xenia nyyfiitjät. ”Ska ve te Stockholm åtär ... Joo te Stockholm, ja ska äät tiie lakresar ...”


”Nää-ä, me hantett daatårin beställdär ve inga naa lakresar,” sneest Matilda ååv än. ”Inga mä hantesin – å alls inga ååt tääg.”


”Nää, minn he ä inga vile,” svarå Xenia. ”Varför inga me hantätt? Haar in na fäil? Å hörr väit ne att ä ee in hann? Å inga än håån?”


Pappa å Mamma kååm jusst inn e ryymä. Tåmm skratta å tjöörd tään ongan.


Neesta daag hadd Pappa möötä me älglaajä e slakthuusä å kååm te talå åm va såmm heend terheim daajin förö. Hann hadd onndra på hetänn såmm Xenia hadd frååga sä åm daatårin, å kyme framm te heed att daatårin noog måtta va än håån.


”Ja mäinar, fåår nö sii hörr hann nyy börrjar fontjsoneer, minn åm man tenkkär på hörr tåmm aadär ha vare, så tykkär ja noog att daatårin bodå heit krånglån å va än håån. För mesamå såmm dö ha tjööpt in tålin tänn så märkär dö att dö mått pong uut me hälftän ååv va dö haar för te onnderhaald än å skaff greijärr tell än. På samå sett såmm me tjärngltjä.


He blei tysst än stonnd, min senn så seed Pelle Jansson på hetänn speseälla viisä sitt: ”Ja faktest, för ein gaangs skoll talår dö sannt, Graanhålm. Nä för ingen menes förstaar jö sä påå hör dåmm tenkkär. Tåmm e jysåmm inställd aadärleis, på aales sätt.”


Å så foortsett Pelle: ”för jär mann ä fäil meddåm, så fassnar ä e minne på dåm för allte.”


Anders Björklund skarva ii: ”Ja, å så förstaar jö ingin sä riktet på dåmm, tåmm haar jysåmm ä eeget språåk för sääg... Minn va ä inga åm älgar ve skå talå?”


---


Liika mee på Marttamöötä talå Mamma å åmm va Xenia hadd sakt terheim:

”Minn för määg ee ä heilt klaart att daatårin ee in hann. För he e jö meininjän att in ska klaar ååv allt möjlet, minn för he mäirsta ee ä jö in sjölvär såmm ska klaar ååv ä intå.”


Å Solveig Jansson-Björklund skarva ii mesamå: ”å så veit dom in heil deil, min man fåår alldär reidå påå ä.”


Årmbakks Stina va 36 åår å gaambälpiig å villd å säj naanteng: : ”Jaa, å så mått man jö först kåpäl i sladdin för att ä ska blii naanteng meddåm”, flarra än tell.

Tå inga naain skratta seed Stina senn: ”Å nii såmm renn ha väält ein ååt edär veit jö heed att åmm ne hadd vänta litä leengär så hadd ne noog fått in nyyan modäll. Minn heed haar jö inga jaag te järå mee.”

Ordförklaringar

Han tride den tredje

Inn att (även att används)

Laangsaambär långsam (i maskulinum)

Viktågast viktigaste

Baakett efter

lin sådan (maskulinum. I femininum säger man tålän/tålen)

Bärå bära

Messä med sig

Mesamå med detsamma, genast

Håån hon (i subjektsläge och betonat läge. I objektsläge eller obetonat läge används än)

Heed det (i betonat läge)

Inga inte

Jänn/jenn här

Fil väl (i uttryck som’ jag tänkte väl det’, ’du kommer väl i morgon’)

letänn sådant där

Järå göra

Lakresar lakritsstänger

Hantesin den här (syftande på maskulint ord)

Tääg dig (se språkliga särdrag i stycke Strömmgsmarknadin)

Minn men

In han, den (för maskulina ord)

Vile/vilä rätt, riktigt, bra

Hantätt/hantett den här (maskulinum. I femininum används håntätt/hååntett)

Tään bort därifrån

Ongan ungarna, barnen

Terheim därhemma

Hetänn det där

Kyme kommit

Mått/måst måste

Aadärleis annorlunda

På aales sätt på annat vis

Hetänn det där

Påddåm på dem

Tåmm de (i subjektsläge)

Liika mee samtidigt

Määg mig (se språkliga särdrag i stycke Strömmgsmarknadin)

In sjölvär man själv

Flarra än tell flabbade hon till

Inga naain inte någon, ingen

Nyyan nyare (se språkliga särdrag i styckena Strömmgsmarknadin och Kalaas på Westerlid)