Strömmgsmarknadin

Bitte på toorsdasmåårnin tå ä baar åå tä marknadin e Ååbå hadd vinndin vakkra ååv, minn ä va mölät å mörkt ännö. Signhild å Micke va ränn e Ååbå, å Mamma å Pappa foor mä biilin, å Xenia foor mee. Lenny å Matilda foor mä Johannäsås mootårbååt såmm va stoorär å braa. Tåmm hadd fått lååv från skoolan.

Räisån too nagär tiimar, å så tjöörd bååtin åpp e Ååbå ååän å leed tell ve Låågplassin ve Kristiinegatöns eenda.

Lenny håppa elaand mä festän, å senn skå tåmm sett uut boolä e föörin på bååtin å börja radå åpp strömmgsbårrkañ å ana såmm tåmm skå säle.

”Man ska alldär sjuut åpp tess emårän heed såmm mann kann lömn ojoort edaa”, seed Johannes såmm hann hadd för vanå te säjj. ”Ve ska sätt åpp boolä nö. Tö fåår taa ii jänn nö, Lenny, så fåår ve ä onndan å fäärdet naen gaang”.

He gaar lett nö, he e värr tå ä snöögar – såmm ä bruukar konn järå mitteallt e oktoober.”

He leid onndan, å Esjäsin talå påå heila tiidin. ”He ä inga riktet såmm ä va förr. He va mytjö bätär förr e tiidin. Tå fanndest ä jö Liike, alltså ja meinar Alko, jänn på Kristiinegatön, å ä va kalaas tå mann kååm hiid. Nöförtiidin kann mann tjööp brennven neestan överallt, å inga ä jeer maang bååtar helldär.

E höögtalårän seed tåmm inn marknadin hadd öppna, å he börja strööm in fålk. Matilda va dyktän te radå åpp bårrkar å allt ana såmm tåmm skä säle å seed att än konnd säle å. Lenny skå ta haand åmm betaalninjän.

”Jaaha” seed Johannes, ”ja fåår väl gaa å röör på mä liite tå”. Å tiid försvann in åpp för bakkan te Kristiinegatön mä in bårrk strömmg e vann haand. Mesamå kååm tåmm första tjööparän neer te bååtin, å Matildas järta börja donk. Hetätt va spännande.

”Moi”, seed första tjööparin, en tjåkk tjärng såmm sååg glaad uut. ”Onk teil hyvi silakoi?”

Å såå fortsett ä heila daajin. Matilda å Lenny fekk anveend finskån såmm dåmm hadd leert sä e skoolan, fasst ååbåfinskån leet onndärlän, å så kååm ä ganska maang såmm talå svänskå mee å såmm berätta att dåmm hadd såmårstyvö teer å teer å frååga åt Lenny åmm in visst veim tåmm å tåmm vaa.

Johannes sååg dåmm inga ååv på fläire tiimar, min tiidin jekk kvikkt me all tjööparän. Fast all tjööpt inga, inn deil villd barå talå å sii å proovsmakå. Tå ä börja sjyym döök Esjäsin åpp. Hann sjein såmm änn sool, å inga vaa in riktet nyktär helldär konnd Granholms ongañ sii. Johannes hadd kalaasa, heed va tyydlet. Hann hadd fått sä nain knapp onnde vesstin, såmm Pappa skå ha sakt.

Pappa å mamma sååg tåmm inga ååv helldär. Mamma ringd å seed att tåmm saat e Naagö e köö för all färjåna va sonndär. Signhild skå kåmm seinan på ettmiddaajin, å så skå än haa ekstra kööröövning mä Florakören säinan på kveeldin. Micke konnd inga sliit se fråån daatårin ”för nain strömmgmarknads skoll”, såmm in seed tå inn ringd mä mobiilin te Matilda.

He hadd sjeerna ii – klaarna åpp – å blive tjölmågan – kaaldan – te kveeldin. ”Mann siir inga na maang sjäärnår e staadin, för he ä så juust. Hån ennda sjäärnån e noog barå jaag.” Johannes konnd inga haald sä leengär: ”Man jekk liksåm å vann kryddfiskklassin. Så inga ha ja kalaasa för ingenting, åmm ne trodd heed.”

”Fasst mann ee jenn ve Liike” foortsett inn, å kasta in kass me karamellär, jaffa å tsjips åt ongan. E in anin kass hadd in in pokaal, å e hann helld in åpp in syyp. ”Vinnarsyypin”, seed Johannes.