Aandjaktän

Läsåstyttjä åmm Aandjaktän e skrive ååv Magnus Gräsbeck å övärsett ååv Hootsjärskågruppin ve Houtskärs Kulturgille.
Berättarin: Jean-Erik Mattsson, Börje: Stefan Karlgren,
Leonard: Thomas Gräsbeck, Mickel: Kristian Engsjö,
finnin e snorrbååtin: Mauno Nurmivirta
E septembär hadd ä vare dåålet me fågäl på tåmm vattnen såmm Granholms hadd deil ii, minn e börrjan ååv åktoobär börja tåmm första kniipskåkkan kåmm. Gräseendär såå man å, å skarvañ flöög kårs å tvärs övär fjäälañ. Traanåna hadd flytta för laangå senn, min nagär skåkkar gååsår konnd mann änn sii. Svaanår fandest ä mytjö ååv såmm vaanlet hanntätt tiidin ååv åårä.
”He ha inga riktet vare naä braa fågelåår e jåår”, seed Börje på friidaskveeldin bakätt hööstlååvä.
”Minn he börjar noog vaa tidär te ta fram kniipvetåna intå”
Älgjaktän hadd börja håån å, minn Pappa vild farå uut å sii om mann skå konå fåå så änn kniipsåppå. På friidaskveeldin lasta in bååtin å på löördasmåårnin baar ä ååv förö ä juusna. Mickel å Leonard skå å mee, å för ein gaangs skolld gnälld dåmm inga för att dåmm måtta stiig så bittä åpp.
På fjäälin förö innan Skarvholm syyndes ä e gråninjän hur ä flöög åpp skåkkviis mä fågäl.
“Tiid foor tåmm,” seed Leonard.
“Tåmm kåmmbär noog tebaaks,” seed Mickel viktåt.
E lyngnån nordoost på Skarvholm settes vetåna uut, och Pappa tjöörd in bååtin baakåm åddin e sjyymonndan. Man styypa nagär gaang e aalrööträn förö man vaa ve vetåskåålän. Pappa bredd uut vetåtettjä, å mann seddes neer. Mickel hadd eegen bysså, än Baikal, å Leonard fekk bärå Pappas Valmet 212:a. Pappa hadd än nyy Beretta, såmm hadd vare ryyslet dyyr.
Inga ve röjvassan på vännstär siidå helldär leengär uut syyntes ä naain fågäl, minn Pappa too ä longt. Roolet te vaa uut tå ä ee så tätt fiinär mårän, å snaart bliir ä noog flååg. Ingän breeskå. Minn innan in heenda tänk te sluut höördes in höögvarvar aktärsparkar på laangt haald. Soolen börja stikk fram e öösträ, å på fjäälin kååm in snorrbååt me kastspetän e väddrä. Han tjöörd raakt moot Skarvholm å sakta ååv bakåm åddin.
”Jaaha, teer va tåmm fåglan,” seed Leonard, å nuu holld Mickel mee. ”Va sko tåmm tenn hiid tell ... Lagå edär jään å liite hasståt,” seed in barå å glodd argt på bååtin. Pappa va int na glaadan hann helldär, å hann jekk neer te vatesjölä å viffta å peeka på vetåna. ”Jaaha, anteeks” svarå dåmm på bååtin, såmm faktest veend tään å lagå sä ååv.
”Ja, åmm ve skå taa å äät liitä smörrgås tå förän måränflååjä kåmmbär,” tykkt Micke, såmm alltte va glypin, å Pappa tykkt samå saak. Han too framm ryggsettjin, å plåkka uut mårösvåålä, såmm va veitbrööd å kaffe.
Göutañ råffa åt sä smörrgååsañ, å börja hävå ii sä, å Pappa töömd måränkaffe e moggañ.
Soolän sjäin å börja värm liite, å e va sjöönt te site å äät. Mitt e allt så kviska Leonard:
”Pappa, ee ä fågäl tenn e röjvassan?”
”Ja he va kvikkt he,” seed Mickel tysst, minn han leed fråån sä kaffemoddjin å sett kårtjin på tärrmåsin. Too taag e byssån, strekkt på halsin å sååg liite bätär ett åpp moot väddrä.
”Ha ne sitt ... ter e åtmennstånä tie styttjän ... gräseendär å tåmm ee på vetåhaald.”
”Jusst heed,” seed Pappa tysst, ta fram byssåna, min försiktåt!”
Ryyslet försiktåt leed tåmm kaffemoggañ fråån sä å Mickel strekkt sä ett byssån. Minn teliika sloo in tell ryggsekksstoolin å tå raambla smörrgåsasjin neer så ä barå skraambla.
Tå flaksa ä tell riktet ryyslet e vassan å all fåglañ flöög eveeg på ein gaang. Å fråån Pappas bysså seed e klikk. He smälld tvåå gaang fråån Mickels bräkkå, min fåglañ hadd heenda för laangt.
Pappa sleengd nagär svoordoomar mee baakett eendrän. E breeskån me spinnfiskarän hadd in glöömt te lägg skååt e byssån. Att in konnd svärå så ryyslet hadd göutañ inga vetå.
”Minn,” seed Pappa te sist, ”minns ne va ja seed? Mann veit alldär tå dåmm kåmmbär. Å nö fekk ne sii att eendrän kan jööm sä e vassañ e mörkrä fast ve e såtätt neera.”
Ordförklaringar:
Skarvañ – skarvarna
fjäälañ – fjärdarna
laangå senn – länge sedan
nagär – några
hanntätt – den här (maskulinum)
päärånän – potatisen (ordagrant: potatisarna)
kniipvetåna – knipvättarna, dvs. lockfåglar med knipskepnad
bittä tidigt (tidigare: bittnan)
gaang – gång
gråninjän – gryningen
tiid – dit
lyngnå – lä, lugnvatten
styypa – snavade, stupade
nagär – några
vetåskåårän – stället där man sitter på lur vid vettarna
vetåtettjä – täcket man sitter på i vetåskåårän
bysså – bössa, gevär
röjvassan – vassen
naain – någon (maskulinum)
flååg – flygande fågelskock
breeskå – brådska
aktärsparkar/-snorrå – aktersnurra, utombordsmotor
laangt haald – långt håll
kastspetän – kastspöna
teer – där (när man inte ser stället)
tåmm tänn – de där
hiid – hit
lagå edär jään – ge er iväg härifrån
hasståt – hastigt, snabbt
glaadan – gladare
vatesjölä – vattenbrynet
anteeks – ursäkta (på finska)
tään – bort därifrån
måränflååjä – tiden då det flyger fågelskockar på morgonen
glypin – mycket hungrig
mårösvåålä – morgonmålet
göutan – pojkarna
råffa åt sä smörrgååsañ– ryckte smörgåsarna åt sig
kviska – viskade
vetåhaald – skotthåll vid vätteskytte
teliika – samtidigt
bräkkå – hagelgevär
såtätt neera – såhär nära